Häng med till Sundbyholm!

Sundbyholm summer games har startat, och jag tänkte ge er som inte är eller har varit där chansen att få följa denna fina tävling.

Tävlingarna startade i måndags, och imorgon börjar den "större" delen av tävlingen. Jag sitter just nu i lastbilen på väg ner med fyra hästar. För samtliga blir det deras hittills största tävling i livet. De som är med på resan är Killigrews Trinity (Skrållan), Cabo San Lucas (Lucas), Monfever (Måns) och Ravioli V (Ravve).

Den här gången är det inte trogna Silverpilen som fraktar oss, utan det är gamla Bettan med tillhörande chaufför. Lyxigt värre för mig som är van att alltid få köra själv! Bettan har tidigare i livet rullat Europa runt med landslagshästar i lasten. Vi får hoppas att en vinnande atmosfär sitter i väggarna!

Silverpilen gick för första gången i min ägo inte igenom besiktningen, och visade sig behöva en oerhört kostsam renovering. Detta i samband med att varenda verkstad i stan har semester har gjort att hon blivit stående. Nu ska jag jaga dem igen så att hon kan rulla resten av säsongen!

Jag ska försöka uppdatera så mycket som möjligt under veckan, häng med vet jag!

 Fullpackat! 


/ Jenny - on the road

And finally we have a winner

Tre bett på lika många dagar. Skrållan fick testa det mesta i helgen, och jag tror att vi har hittat vinnaren.
 
Summer horse show är över,och vi hade hyfsad tur med vädret den här gången. Lördagen regnade det, men större delen av dagen var det mestadels duggregn med en del uppehåll. Lagomt till vi hade lastat för hemfärd efter tredje klassen öppnade sig himlen, så de fåtal stackare som red 145-klassen fick det ordentligt blött.
 
Hästarna har hoppat bra hela helgen. Ravve tog en andraplats i 120 på lördagen, och Måns var felfri till sista hindret där jag inte lyckades svänga ordentligt och fick honom för flack så att han rev. Skrållan gick på sitt micklemträns med tvådelat bett på lördagen i 130. Hon var väldigt lydig på framhoppningen och kändes toppen. På banan så återkom problemet som är anledningen till mitt plötsliga mixtrande med bett - hon studsar (ibland till och med i sidled) när jag tar i munnen och släpper kontakten. Det blev två nedslag.
 
Sista dagen blev det två nedslag med en het Ravve, ett i varje kombination. Jag är på det stora hela väldigt nöjd med honom i helgen. Måns blev lite snopet utesluten, trots en egentligen bra runda. Jag tappade räkningen mellan 3 och 4a-b, samtidigt som han blev lite svajig i sidled i bågen, så jag valde helt sonika att rida förbi kombinationen och göra en ny anridning. Eftersom vi precis har gått omkull i kombination kändes det inte som läge att sparka på och hoppas på det bästa... Han fortsatte felfritt hela banan innan han plötsligt smet förbi näst sista hindret lite oväntat. Vips så blev det en uteslutning på en egentligen bra runda där han inte varit i en bom på hela banan.
 
 
 
Betten avlöste varandra i samma fart som tävlingsdagarna för Skrållan. Till sista dagen hade jag lånat ett stübben-hackamore och gjorde en vågad chansning. Hennes gummibett fick föja med till framhoppningen. Hacket funkade över förväntan. Hon kändes lite stark, men låg ändå kvar på hindren. Det var egentligen inget problem alls framför hindren, det var mer i vändningarna upp mot hindren hon blev stark. Känslan på banan var underbar - hon var så lugn och samarbetsvillig, gick jämnt mot hindren och hoppade fantastiskt! Hon såg sig verkligen för och jobbade med hindren. Det var som att hon fick ro att koncentrera sig på hoppningen istället för att bli irriterad över mina tygeltag.
 
Nu har jag googlat som en tok för att hitta rätt hackamore-modell, eftersom jag behöver ett lite starkare än det jag hade. Jag har beställt ett sånt här och hoppas att det ska bli bra!
 
 
Dag 1
 
Dag 2
 
Dag 3, det vinnande bettet
 
Skönt att komma hem och rulla sig i hagen!
 
/ Jenny - sätter fart mot nästa tävling som både arrangör och ryttare

Man måste ju prova i alla fall!

Ju högre nivå man når i ridningen, desto mer precision krävs det. För hopphästarna handlar det ofta om man att vid någon tidpunkt ifrågasätter bettet man alltid haft. Det fungerar bra, men inte perfekt. Det kan handla om så små skillnader som att man väljer mellan ett tvådelat eller ett tredelat bett, ett tjockt eller smalt. All för att få till en känsla som är bättre än bra, den ska vara perfekt.
 
Skrållan har alltid varit ganska vek i munnen och har gått på ett  mjukt gummibett, min favorit Sprenger duo:
Hon biter dessutom på bettet, därför är det bra om hon går så mycket som möjligt med gummibett så att hon inte nöter på tänderna. Hennes "problem" är att hon gärna släpper bettet, och då blir hon lätt lite för studsig mot hindren. Det har förvisso inte inneburit några som helst problem för henne att att sig över hindren än så länge, men ju högre hon hoppar desto viktigare blir det att få henne jämn i anridningarna. Eftersom två års markarbete inte gjort henne helt stadig har jag börjat fundera över bettalternativen.
 
Jag tyckte att jag hade en lysande idé med att kombinera hennes vanliga gummibett med ett hackamore. Så gjorde jag på Visen för några år sedan, fast då med ett tvådelat bridongbett. I hennes fall var det för att hon bet sig fast i bettet efter hinder, men hon var för känslig före hinder för att betsla upp. Jag provhoppade henne på hackamore vilket helt tog bort dragandet efter hinder, men styrningen kändes för dålig. Med kombinationen bett och hackamore gick hon lysande och hoppade hem fem raka segrar.
 
 
Jag satte ihop samma kombination fast med ett gummibett och provhoppade Skrållan på det i tisdags. Hon kändes hygglig men var ganska slö efter några dagar på bete så det var lite svårt att utvärdera bettet. Jag vågade mig ändå på att ta det på dagens tävling - tänkte att det värsta som kan hända är väl att det funkar dåligt och då släpper jag helt enkelt på hackamoretygeln (hade dubbla tyglar på henne istället för delta som på Visen) och rider på bara bettet, då blir det ju precis som vanligt.
 
Jag kan säga att där hade jag fel. Jag förstår inte riktigt varför, men Skrållan var betydligt piggare idag och blev vansinnigt stark! Det gick.. inte.. att rida på framhoppningen... De enda gångerna hon normalt sett är "stark" är när hon är slö och inte sätter under sig bak. Jag försökte att knacka igång bakbenen men fick bara till följd en ännu starkare och dessutom sur häst. Jag experimenterade med vilken tygel jag skulle hålla mest i. Provade enligt planen att rida bara på bettet, men det blev bara ännu värre. Det vinnande konceptet blev tvärt om vad jag hade trott - jag skulle bara hålla i hackamoretygeln.
 
Så in på banan gick jag med en lös bettygel, och hoppade i stort sett enbart på hackamore. Hon var en aning stark, men jag tror faktiskt att bara ett hackamore kan vara ett alternativ för framtiden. Kanske bara en annan modell av det. Hon hoppade ganska bra, jag inbillade mig att hon använde ryggen något mer och - det bästa och mest efterlängtade - hon gick helt jämnt fram mot hindren, inte ett enda släpp av stödet eller bjudningen, inte en studs vid förhållning!
 
Bettkombinationen blev alltså ett fullständigt fiasko, och imorgon återgår jag till ett säkert kort - micklemträns och bett. Men jag kommer definitivt att prova mer med hackamore framöver.
 
/ Jenny - det man inte provat vet man inget om
 
Visa fler inlägg