Lilla hästskötarskolan - svampa av hästen

Dagens bidrag till lilla hästskötarskolan handlar om att svampa av hästen. En självklar syssla för de flesta efter ett svettigt träningspass på sommaren. Men är det lika självklart på vintern?
 
Det borde vara det, men många nöjer sig nog med att borsta av hästen. En del vill inte blöta ner den när det är kyligare ute. Men om hästen är svettig så är den ju redan blöt. Jag kan tänka mig att det finns en del gränsfall med halvtorkade hästar, minusgrader och att den måste ut i hagen direkt. Men var det något jag lärde mig när jag som 16-åring började jobba i profesionellt hoppstall så var det att man inte slarvar med avsvampningen. Faktum är att det fungerar precis likadant i alla profesionella stall jag sett - är hästen det minsta svettig, eller har varit för den delen, så ska den svampas eller spolas efter passet. Även om den har hunnit torka.
 
Det finns några olika anledningar till det. Vi har klassikern, "vem vill gå runt i sin intorkade svett". De mer praktiska orsakerna är att en smustig, svettig häst drar till sig mer flugor. Det kliar. Och hästen kan faktiskt få svettsår, dvs skavsår orsakade av torkad smuts och svett. Det gäller inte bara under sadeln.
När man svampar hästen ska man inte bara torka av under sadeln, det gäller att komma ihåg de "gömda" ställena också. Mellan bakbenen är ett sådant ställe, där hästen ofta svettas om den jobbat ordentligt, men många glömmer att tvätta. Området bringan, mellan frambenen och insidan frambenen, allra längst upp, är ett annat område som det slarvas med. Man drar som hastigast svampen över halsen och ner på bringan, men glömmer att gå in mellan frambenen. Jag tycker att man ska torka av huvudet också, även om det kan vara lite krångligt att genomföra på till exempel en tävlingsplats när hästen står med tränset på sig. Men många hästar tycker att det är skönt att få bort svetten bakom öronen.
 
Med undantag av ansiktet där många hästar är känsliga kan man med fördel ta rikligt med vatten på svampen när man svampar av. Den behöver faktiskt inte kramas ur alls, ner med svampen i hinken bara och låt vattnet kramas ur på hästen istället.
Det var allt för idag. Ta hand om era hästar nu!
 
Skavsår som detta kan orsakas av intorkad svett
 
/Jenny - åker aldrig någonstans utan hink och svamp
 

Hur du rullar ut röda mattan för hovslagaren!

 
Inga fötter - ingen häst. Välkänd gammal sanning. Därför kan det vara bra att hålla sig väl med sin hovslagare. Du är ofta mer beroende av hen än vad hen är av dig!
 
Jag frågade Jonas Martinsson, som skor en del av Trojkans hästar, hur man på bästa sätt förbereder hästen inför skoningen; 
 
x Skölj av leran från benen (Hästens ben, dina kan få vara som de är...)! 
 
x Låt hästen komma in i boxen minst en kvart innan skoningen, så att den får kissa i lugn och ro. Alla vet väl hur svårt det är att stå still om man är kissnödig...
 
 
x Hovarna behöver inte kratsas, om hästen har en känslig sula så blir leran som en skyddande kudde när man bräcker av skon.
 
x Om du är med under skoningen kan du gärna arbeta på med sopen, ju mindre söm som ligger på golvet - ju mindre risk att hästen trampar in den i hoven.
 
Sköter du detta ypperligt så har du avsevärt bättrat dina chanser att få Jonas att dekorera hästfötterna med swarowski och lack...
 
/Sigrid - numera sopandes som en curlingspelare

Hur man får chansen att rida mer!

 
Det krävs många timmar i sadeln för att bli en riktigt vass ryttare. Fler än vad man får av att rida en häst. Så om man inte har möjlighet att hålla sig med ett fullt stall av egna hästar, så får man försöka samla på sig sina timmar på andra sätt. Trojkan har så mycket hästar att vi ibland behöver hjälp med ridningen, men vi är också mycket rädda om våra ystra springare, precis som de allra flesta som har fina hästar är.
 
Det finns några saker som gör att man inte kommer få rida någons tävlingshästar. Det första är en säkerhetsgrej, ingen vill att deras hjälptyttare skall ramla av och göra illa sig, så det gäller att man har tillräcklig erfarenhet och ridkundkap för hästen ifråga. 
Sen handlar det om respekt, både för hästen, utrustningen och den ordinarie ryttaren. Man slarvar inte med ryktningen eller uppvärmningen, man tar inte "chansen" att galoppera på hårda underlag eller liknande. Man hänger tillbaka utrustningen på rätt plats och i gott skick. Och man försöker aldrig "rida till" någons häst oombedd! 
 
I helgen har Hanna varit bortrest, och hennes hjälpryttare Josefina har tagit hand om Björn. Hon är skolboksexemplet på hur man gör om man vill få rida mer! Hästen har ryktats noga innan passen, svampats och kylts efteråt. Benen är visiterade och utrustningen törs jag nog påstå är ännu noggrannare putsad än vad Hanna gör till vardags själv... Jag känner inte Josefina sen innan, allt jag vet är att hon är Hannas elev på ridskolan, men när jag ser hur ambitiös och noggrann hon är, så tänker jag att hon skulle få kunna rida på mina hästar med. Och på det viset har hon försett sig själv med möjligheten att få fler timmar i sadeln! Se och lär!
 
/Sigrid - imponerad som tusan!
Visa fler inlägg