Vad kan du få för pengarna?

Ibland är det svårt att veta vad man kan förvänta sig att få för sorts häst utifrån den budget man har. Eftersom jag pratar med många som säljer och köper tänkte jag att jag kan dela med mig av min bild av hur det ser ut. Den är förstås en generalisering, ibland kan man få en häst till ett väldigt bra pris för att någon är i stort behov av att sälja, är dålig på att ta betalt eller gärna vill sälja hästen till en och därför går med på att gå ned i pris. Marknaden är också ganska skiftande, så om några månader kan det hända att den här listan är hopplöst fel ute.
 
För ca 10 000kr
 
Här får du räkna med travhästar, mycket gamla hästar, små ponnyer eller mkt unga korsningar av udda raser eller hästar med tung skadehistorik.
 
För ca 30 000kr
 
Här handlar det om kallblod, fullblod och en och annan häst eller ponny som är outbildad fast att den hunnit bli lite för gammal för att vara det. "Projekthästar" hamnar ofta i denhär prisklassen, men kan vara dåliga köp om du har lite pengar då själva projektet oftare handlar om medicinska åtgärder än själva ridträningen. 
Äldre hästar och hästar med skavanker kan finnas här, samt oinridna hästar som inte är toppstammade.
 
För ca 50 000kr
 
Nu börjar det gå att få en inriden häst av halvblodstyp. Man får dock räkna med att den har brister i utbildning, kondition, hälsa eller talang. Man kan också få en ganska okej ponny för hobbybruk. Fölungar och unghästar som är helt okej kan ligga i denhär prisintervallen.
 
För ca 70 000kr
 
Nu kan du få en häst eller ponny som har tävlat i de lättaste klasserna. Antingen en i tioårsåldern och uppåt som inte varit uppe i högre nivå, eller en tämligen orutinerad yngre häst. Möjligtvis också en som går lätt B och högre med lite blandade resultat. Är du berred att ta en som är 15 + kan du få en välutbildad läromästare för slanten och köper du oinridet kan du få en välstammad unghäst.
 
För ca 100 000kr
 
Nu kan du få en häst som går bra på lätt b nivå i hoppning, dressyr eller båda delarna och är en lagom ålder där den hunnit få en stadig grundutbildning men ännu inte är gammal. Köper du yngre hästar kan du få en inriden häst av god kvalitet eller en ännu bättre oinriden unghäst. För denhär slanten kan du få läromästare som gått höga klasser om den är äldre eller har någon skavank.
 
För 150 000 - 200 000kr
 
Nu kan du få en häst som går stadigt bra i 120 klasser eller msv c dressyr, med förmåga till mer, eller en som går ännu högre men inte tar så många placeringar. Du kan få en talangfull inriden och startad unghäst eller ett riktigt stjärnämne som är oinriden.
 
För ca 500 000kr
 
Nu kan du handla unghäst på SSHS auktionen, du kan få en dressyrhäst som rör sig riktigt bra eller är högt utbildad, du kan få en häst som gjort bra rundor i 140. Du har råd med en unghäst som startat championat med bra resultat. En ponny som kan gå SM.
 
Sigrid/ Bara man kompromissar lite kan man oftast hitta en fin fyrbent vän för en slant man har råd att lägga.
 

Svart eller vitt när man köper hästar med defekter

 
Helst av allt vill alla ha en helt felfri häst. Gärna snäll som en gammal ko i hanteringen, men elektrisk att rida, utan att det för den sakens skull skall finnas minsta risk att man ramlar av den. Sen bör den vara sju år gammal, extremt välutbildad och kapabel, förlåtande om ryttaren gör fel, kosta 45000kr och aldrig någonsin haft en skråma... Och som vi alla vet blir det svårt att hitta denna häst.
 
Detta gör förstås att många köpare blir mer realistiska efter att ha kollat hur marknaden ser ut, och det är inte dessa människor som resten av inlägget kommer att handla om. 
 
Det finns de som modifierar sina krav en aning, men som fortfarande kommer stå inför problem. En variant är att man är bered att betala, men man menar verkligen allvar med att det inte får finnas en skråma. Rädslan för skadeproblem ger ett tunnelseende där man inte väger in alla faktorer. Till att börja med kommer skador alltid vara en del av sporten, ingen som når en hög nivå kommer gå genom hela sin karriär utan att stöta på sådana problem. Naturligtvis bör man satsa på en sund häst, men bollen är upplagd för att bli lurad om man inte kan ha överseende med något alls, eftersom att hästarna som kvarstår då är de som ingen känner till historiken på (om vi inte pratar om väldigt unga hästar som aldrig belastats), eller hästar som inte undersökts lika frekvent och noggrant, eller säljare som helt enkelt ljuger. Det kan finnas något enstaka undantagsfall, men det är ovanliga, så risken är att man får leta väldigt länge.
 
Nästa företeelse är de som inte bryr sig om skador alls, så länge hästen är billig. De hittar ett sätt att inför sig själva blunda för mer eller mindre alla skador som inte är öppna frakturer eller på annat sätt så synligt att inte ens en blind person kan missa det. Ofta kommer nog tendensen mer av okunskap än illvilja, man hoppas så starkt på att det ska vara på ett visst sätt att man missar andra signaler. Har man varit med länge vet man att myten om Svarta Hingsten just är en myt. Nästan alla hästar med någon stor olat som gör dem billiga har egentligen ont någonstans, och det vi uppfattar som dåligt beteende är egentligen hästens förtvivlade försök att tala om för oss att något är fel. Hästar är jätteschyssta av naturen, mår dom bra försöker dom göra det vi ber dem om. Vissa försöker även när kroppen säger ifrån, och för mig känns det som ett enormt ansvar att som ryttare vara ständigt lyhörd och göra allt som står i min makt för att min häst inte ska behöva korsa den gränsen. Jag är absolut med på att man kan köpa hästar med en skadehistorik, det kan vara ett sätt att få en fin häst för en rimlig slant. Men man måste vara uppmärksam och bered att anpassa sig efter hästens behov, man kan inte bara tuta och köra.
 
I slutet av dagen så kan det hända att den mest framgångsrika ryttaren faktiskt är den som har lärt sig att hålla en häst på benen. Den som har ett bra grundupplägg i sin träning och en skräddarsydd plan för varje häst. Den som vet om vilka skavanker som finns, och jobbar med dem. Den som hela tiden lyssnar på sin häst.
 
/Sigrid - har ännu inte mött hästen utan brister.

Jag är ingen förhandlare

 
Det finns en vedertagen kultur på många ställen att man är cool om man prutar så mycket som möjligt. Du märker det om du åker på en utländsk marknad, försöker sälja en gammal bil och även ibland när du säljer en häst.
 
Det finns egentligen inte ett rätt eller ett fel, men om man kommer från väldigt olika förhållningssätt att göra affär finns det stor risk att krocka. Jag kan själv vara en framåt säljare, men jag är ingen offensiv förhandlare. Och om någon ställer sig och påpekar massor av fel på mina hästar känner jag mer för att be dem åka hem än för att sänka priset.
 
För vissa är förhandlingen något man är uppvuxen med och har med sig som ett självklart sätt att göra affärer. Man är van att båda parter har en förförståelse för detta och att diskussionen är ett sorts vänligt förspel inför affären. För andra handlar det om att man vill ha så mycket som möjligt, och själv ge så lite som man kan. Man ser bara till sitt eget intresse helt enkelt. Ofta går sådana personer in väldigt hårt i förhandlingar och gör vad de kan för att köra över sin motståndare, sen står dom som vinnare med de bästa villkoren (gäller även löneförhandling). Och egentligen har dom inte fel, den andra sidan har ju valt att gå med på deras krav. Om du träffar någon som är insnöad på att förhandla på det viset kommer du också ha stor nytta av att vara duktig på ett hårdkokt spel.
 
Det jag har svårt för är när det framhålls som det enda sättet att nå en bra överenskommelse. När människor som inte är bekväm med den retoriken får höra att det är så dom måste vara. Det är helt enkelt inte sant. Min pappa lärde mig att en affär bara är bra om den känns bra för båda parter, och så vill jag ha det. När jag annonserar ut en häst så är det för det pris jag tycker att den är värd. Inte med 10 extra i prutmån, för jag söker inte efter kunderna som är inställda på att pruta. Det är en jättestor affär för de flesta att köpa häst, som säljare vill jag kännas pålitlig och trygg, någon man vågar vara helt öppen med, och det kräver att jag är helt öppen tillbaka. Jag kan bara vara det om jag står för mitt erbjudande, om jag tror på det jag säljer och på nyttan av det för min kund. Sen kan det förstås finnas omständigheter som ändrar ett pris på en häst, men jag är obekväm med matcho-förhandlingar, så till den grad att jag hellre väljer bort en sådan kund än gör affär. Det blir bättre för alla om dom gör affärer med någon som tänker likadant som dem, och jag samarbetar med människor som tänker mer som jag. Och här ligger lösningen varje gång du känner dig trängd av en offensiv förhandlare, du behöver inte tuffa till dig och gå in i ett spel du är dålig på. Du kan bara gå därifrån och göra affärer med någon annan. 
 
/Sigrid - i affärer visar man vem man är
Visa fler inlägg