Att såga den kvist man tänkt sätta sig på - hästköparstrategier för skattefinansierad ridutbildning

De senaste åren har det tillkommit många gymnasieutbildningar för ungdomar som hoppas på en framtid inom hästrelaterade yrken. Det kan säkert finnas ett samband med att det ökade antalet privata skolor gör att man måste erbjuda något som eleverna tycker är roligt för att locka till sig ”kunder” till sin verksamhet. Även om en del kanske bara ser det som ett sätt att förmå några fler skoltrötta ungdomar att bita ihop tre år till, så är ändå signalen man skickar från vuxenvärlden att detta är ett legitimt yrkesval, att man faktiskt skall kunna försörja sig på detta när skolan är klar. 
 
Man kan därför tro att det skulle ligga i dessa institutioners intresse att närma sig den marknad man utbildar för med ett proffesionellt synsätt.
Döm därför av min förvåning när en bekant talat med en skola om inköp av lektionshästar, och fått svaret att dom inte ville köpa momsade hästar och helst inte köpa alls. De ville hellre låna hästar av privatpersoner för att kunna använda i sin verksamhet. Och i år hade de ju turen att foderkrisen gjort att fler var benägna att låna ut hästar, då de helt enkelt inte hade råd att fodra dem.
 
Med sådana ”vänner” behöver man inga fiender. Om de som utbildar vår arbetskraft förutsätter att människor skall arbeta gratis måste det ju betyda att de tycker att det är okej att eleverna de skickar ut i samhället skall bli arbetslösa eller få jobba svart. 
Cyniskt kan jag tycka...
 
 
* Detta är ett exempel, naturligtvis kan det finnas utbildningar med en annan inköpspolicy*
 
Sigrid / Önskar en bättre framtid för nästa generation hästföretagare