Att såga den kvist man tänkt sätta sig på - hästköparstrategier för skattefinansierad ridutbildning

De senaste åren har det tillkommit många gymnasieutbildningar för ungdomar som hoppas på en framtid inom hästrelaterade yrken. Det kan säkert finnas ett samband med att det ökade antalet privata skolor gör att man måste erbjuda något som eleverna tycker är roligt för att locka till sig ”kunder” till sin verksamhet. Även om en del kanske bara ser det som ett sätt att förmå några fler skoltrötta ungdomar att bita ihop tre år till, så är ändå signalen man skickar från vuxenvärlden att detta är ett legitimt yrkesval, att man faktiskt skall kunna försörja sig på detta när skolan är klar. 
 
Man kan därför tro att det skulle ligga i dessa institutioners intresse att närma sig den marknad man utbildar för med ett proffesionellt synsätt.
Döm därför av min förvåning när en bekant talat med en skola om inköp av lektionshästar, och fått svaret att dom inte ville köpa momsade hästar och helst inte köpa alls. De ville hellre låna hästar av privatpersoner för att kunna använda i sin verksamhet. Och i år hade de ju turen att foderkrisen gjort att fler var benägna att låna ut hästar, då de helt enkelt inte hade råd att fodra dem.
 
Med sådana ”vänner” behöver man inga fiender. Om de som utbildar vår arbetskraft förutsätter att människor skall arbeta gratis måste det ju betyda att de tycker att det är okej att eleverna de skickar ut i samhället skall bli arbetslösa eller få jobba svart. 
Cyniskt kan jag tycka...
 
 
* Detta är ett exempel, naturligtvis kan det finnas utbildningar med en annan inköpspolicy*
 
Sigrid / Önskar en bättre framtid för nästa generation hästföretagare

Att rida med ångest

Vårdguiden skriver att ångest är en stark känsla av oro eller rädsla som känns i hela kroppen. Exakt hur man reagerar på ångest är individuellt men enligt vårdguiden kan det kännas som ett tryck över bröstet, att hjärtat slår snabbt eller att man känner sig svag i musklerna. De skriver också att ångest är helt naturligt, det är bara kroppen som reagerar på att något verkar hotfullt. Det hotfulla som kan orsaka ångesten kan till exempel vara när man står inför något man uppfatttar som svårt, exempelvis ett möte eller en anställningsintervju. Men misströsta inte, enligt vårdguiden så ska man försöka tänka på att ångesten kommer att gå över och det gör ju faktiskt ångesten lite lättare att leva med det. 
 
Jag ser framför mig att det är det artificiella barnet från filmen A.I som skrivit informationen om ångest på vårdguidens sida eller en sömndrucken person som funderar över om hen verkligen drog ur strykjärnet, vem som ska hämta på dagis och om man kanske inte skulle börja äta mer veganskt ändå medan hen hamrar fram texten på tangentbordet. Oavsett vad så är det inte en person som upplevt ångest som informerar om den. 
 
Ångest känns som att man ska dö, varje cell i ens kropp krampar i protest till att existera. Ingen del av dig förstår hur den ska kunna finnas till just där och då. 
 
När jag rider an mot ett hinder så kan jag inte föreställa mig hur vi ska genomföra anridningen, hoppa över hindret och ta oss felfritt till andra sidan. Vad gör vi ryttare när problem uppstår i ridningen? Vi slår oss ned på en stallpall, värmer händerna runt en pappmugg fylld av snabbkaffe och bollar idéer med våra bästa personer. Tills den dagen då hjärtat dundrar i bröstet och händerna inte för allt världen kan vara stilla för kroppen vill bara bort, så man kastar pappmuggen i väggen och kan inte se hur något upplägg kan leda till någon lösning. 
 
Björn följer mig med blicken när jag kommer ned till hagen, han brukar demonstrativt kliva iväg åt andra hållet men nu har jag inte ridit på snart en vecka, så han står kvar och väntar. Men jag vet inte var jag ska börja eller vad det möjligen kan leda till, min kropp känner sig jagad av tanken och enligt vårdguiden är det nog ångest men det är helt naturligt. Någon gång kommer det att gå över, och med mycket silvertejp och helosan känns det lite lättare att leva med. 
 
 
 
/Hanna 

Vem har egentligen ansvar för vad på hästtävlingar?

Jag har nyligen läst klart en kurs om projektledning, eller helt klar är den inte då jag krönte min värdelösa söndag med att datorn dog cirka 5 minuter innan inlämningsmappen till hemtentan stängde. I vilket fall som helst fick vi ett budskap inpräntat på samma sätt som stenåldersmänniskan hamrade in sitt eftermäle i bergsväggen - gör alltid en kravsepcifikation. 
 
Det innebär kort och kort att man som projektledare sammanställer ett schysst dokument tillsammans med projektägaren, där står det exakt vad projektet omfattar och förväntas leverera. Det kan exempelvis vara tillverkningen av en grön tennisboll, projektet omfattar alltså inte försäljningen, inte tillverkningen av tennisrackets och inte tillverkning av röda tennisbollar. 
 
Det får mig inte helt osökt att tänka på hästtävlingar och vilken ansvarsfördelning som finns där. Vad är det egentligen arrangörerna ska ansvara för? Jag tror att alla med handen på hjärtat kan hålla med om att tävlingsarrangörer ofta får agera latrin när rundan inte går som en tänkt sig. Men ibland brister faktiskt arrangörerna också i att ta ansvar för genomförandet av tävlingen. Jag tror att både den ibland helt orimliga kritiken från deltagare samt missar hos arrangören kan minskas om alla vet vad som de förväntas ansvara för.
 
Exempel på saker som arrangören inte är ansvarig för: 
 
* Att du och din häst ska vara förberedda för den klass du anmält dig till. Man får som arrangör anta att de som anmäler sig till respektive klass är införstådda med vilka tekniska svårigheter som hör till just den nivån. I LA kan det förekomma trekombinationer till exempel, hoppar man inte trekombinationer är det således dumt att delta i en LA klass. 
 
* Vädret - Visst är det tråkigt när det ösregnar eller blåser men vädret är faktiskt helt omöjligt att göra något åt. Det enda arrangören kan göra åt saken är det bästa av situationen, sen om man verkligen inte törs rida på blöt bana kan man ha med det i sin riskanalys när man anmäler sig till tävling utomhus i Sverige(viktigt att tillägga för "Det händer aldrig i Spanien"). 
 
* Anläggningens läge - anmäler du till till en tävling som arrangeras exempelvis på Näsets ridcenter är det tyvärr inte rimligt att tycka att det borde ligga närmre stan, eller tycka kan man men som arrangör kan man då tycka att de deltagarna kan anmäla sig till en mer urban tävling. För det här är inte Kiruna, här flyttar vi inte hus hur som helst. 
 
 
 
Vad man däremot kan kräva av en arrangör är:
 
* att de anlitar en banbyggare som inte knåpar ihop banorna fem på morgonen efter att ha åkt dammsgare ut från krogen. I en LD bör man få slippa att rida snett mot ett hinder för att över huvudtaget ta sig fram till det.  
 
* att de tar ansvar för att erbjuda ett ridbart underlag( nej det måste inte vara fiber). Skulle något hända med underlaget har de ansvar för att göra de åtgärder som krävs även om en sådan åtgärd kan vara att ställa in. Ibland vet man inte hur underlaget är förrän man rider på det så där faller ansvaret från ryttaren. Arrangören ska kunna stå bakom ett underlag som går att rida på, och då menar jag rida på. 
 
*Information. Folk ställer sig ofta frågande till huruvida samhället faktiskt behöver kommunikatörer men man behöver bara kasta en blick på diverse aktörer inom ridsporten så inser man inom 30 sekunder att så är faktiskt fallet.  Exempelvis om man har ett problem som man tror sig hinna åtgärda innan tävlingsstart så bör man ändå vara transparent och informera om hur situationen ser ut och hur man tänker åtgärda det. Detta bör ske i god tid så slipper man spekukationer och drev.
Skulle något inträffa under tävlingsdagen som gör att genomgörandet kan påverkas bör man informera om det så snart som möjligt, vad jag vet hänger alla på equipe någon gång under tävlingsdagen vilket gör det till en utmärkt plattform att sprida information.  I det stora hela så har arrangörer faktiskt ett ansvar att informera deltagare och i tid. När man tar så pass mycket betalt som samtliga tävlingsarrangörer ändå gör räcker det inte med att göra sitt bästa, man måste även leverera något.  Sorry, not sorry
 
 
 
/Hanna - hoppas på bättring från alla 
 
 
Visa fler inlägg