Varför blir hästtjejer bra ledare?

Ni har läst artiklarna om att forskare har gjort studier och kommit fram till att hästtjejer ofta blir bra ledare. Men vad beror det egentligen på?

 

Många hävdar att det är klart att man blir bra på att leda om man är van vid att bestämma över ett stort 500 kg djur, men jag tror inte att det är den egentliga sanningen. Visst får man utveckla en pondus hos sig själv när man handskas med så stora djur men huruvida man är en bra ledare avgörs inte enbart utifrån hur mycket pondus en person har.

 

Jag tror att hästtjejer blir bra ledare därför att när man arbetar med hästar så blir man bra på följande saker:

 
  • Man är van att arbeta under stress, när man har med hästar att göra kan man vara säker på en sak och det är att få saker går som man tänkt sig dvs man kan räkna med ett par oförutsägbara händelser under dagens gång.

  • Man blir väldigt lösningsorienterad - ja man blir definitiv en hästluktande version av McGyver. Eftersom att väldigt många oförutsägbara saker händer och det är mycket under dagen som ska bli gjort så får ofta lösa möjliga och omöjliga situationer som uppstår.

  • Man får svart bälte i att ta beslut. Saker händer, det är är ont om tid och man arbetar ofta själv så beslut måste fattas, det finns inte tid till att ringa någon annan som har häcken full utan i de flesta situationer får man helt enkelt bara brösta upp sig och ta ett beslut.

  • Man blir noggrann och effektiv. Noggrannhet förväxlas ofta med omständlighet, folk som är otroligt omständliga ursäktas ofta med att de är noggranna. När man arbetar med hästar måste man vara noggrann men det kan inte heller ta hela dagen att sadla på hästen, det krävs att man inte missar små detaljer(och det är livsviktigt) samtidigt som man gör det med fart under fötterna.

  • Man blir bra på att kommunicera rakt och tydligt. När dagen startar så räknar man med att något kommer att skita sig som gör att man får jaga ikapp både tidsschemat och ponnysar. Ingen har orken eller tiden att kommunicera på något annat sätt än väldigt rakt, man säger vad man vill ha sagt. Man gråter inte för det, och om man vill göra det se till att packa lite hö samtidigt.

  • Man kan med enkelhet strukturera upp sitt arbete. När man arbetar finns det ingen som mailar uppgifter som ska göras under dagen utan man har ett hum om vad som ska ske och sedan kör man, sakerna ska bli gjorda på ett så effektivt och bra sätt som möjligt. Man måste hela tiden vara redo för att ändra upplägget under dagen och snabbt kunna ändra arbetsstrukturen om det behövs.

  • Man blir van vid att arbeta mot uppsatta mål och att vägen dit inte är spikrak. För att kunna utföra ett bra arbete med hästen måste man sätta upp mål, långsiktiga och kortsiktiga. Men saker händer, livets besvikelser kommer och knackar på. Man får ändra strategi och ibland får man hänga kvar i sin strategi för glatta livet när det stormar. Man måste lära sig att arbeta i motvind och uppförsbacke och att glädjas över små framsteg.

 

Listan kan göras lång men kontentan är att fostran i stallet som gör en till en bra ledare inte är särskilt mycket kopplat till hanteringen av själva hästen utan med hur man utför och löser arbetet runt omkring.

 

 

 

/Hanna - har haft lika stor nytta av min arbetslivserfarenhet som hästskötare, som av utbildningen under stundande praktik




2 kommentarer publicerat i Allmänt
Taggar: bra ledare, hästtjejer, ledare, ridsport', studie
#1 - - Johanna:

Ej att förglömma den fantastiska RIDSKOLAN i sig. Första gången jag blev Stallvärdinna var jag 12 år. Sedan dess har jag blivit ivägskickad på diverse utbildningar årligen. Jag var också funktionär och sprang med domarprotokoll som 11-12 år någonting. Jag blev ledamot i Ungdomssektionen, sekreterare o.s.v. Vi som ungdomssektion vann till och med pris av förbundet.
Det satsas på ungdomarna inom ridsporten ända sedan de är små och det finns alltid utrymme för den som vill ta ännu mer ansvar. Dessutom, vilka är det hästtjejerna har som förebilder? Vi räknar oftast upp Peder Fredricsson, Kittel och Baryard som de stora idolerna men hästtjejers första idoler är ju de hästmänniskor som finns i deras närhet, i deras eget stall. Vilka är då det? Jo det är kvinnliga ridlärare, äldre tjejer som leder de runt på lektionerna, tjejer som hjälper de sadla ponnyn innan ridlektionen. Ofta är det en annan mer kunnig tjej som hjälper de med sin första bångstyriga ponny, det är tjejer och kvinnor som tävlar på de lokala tävlingarna, kvinnor som ordnar tävlingarna, som planerar fixar och ror allt i land. Stallet är så fullt av förebilder och fullt av chanser att ta ansvar.

Svar: Sant! Jag hade också min ridlärare som stor förebild när jag var liten, både som ryttare och i hästhantering men även i livet i övrigt. Tyckte att hon var fantastisk!/Hanna
trojkan.com

#2 - - Ida :

Ja! Word!! Håller med om allt, inklusive kommentaren ovan om ridskolan och kvinnliga förebilder! :) Det är så hiiiimla tråkigt att endast härleda bra ledaregenskaper till att "bossa omkring med ett skitstort djur". Jag är så himla less på såna artiklar! Ofta är det väl nån ponnypappa som skrivit det som typ varit med i stallet med sina döttrar och blivit imponerad. Inget fel med det i och för sig. Men ja, det blir som sagt ensidigt!

Även om man oftast får träning i allt det du skriver i inlägget, så är det ju också så att alla tyvärr inte har så jättebra upplevelser av stallmiljöer. Så det är verkligen viktigt att det finns en bra kultur i stallen, med gott ledarskap som även inspirerar framtida ledare, i stallen eller på andra ställen. En gemenskap, att man lär sig av varandra. Att man hjälps åt. Att man lär sig ta ansvar. Det är klart man lär sig jättemycket om ledarskap och kommunikation av att hantera hästar, men det är ju inte allt! Håller man på med hästar och dessutom omger sig med kloka människor och bra förebilder, då blir man förmodligen en bra person. Framtida ledare eller ej. Punkt slut. ;)

Svar: Verkligen, bra stallmiljö och en kultur som tillåter en att göra fel och på så sätt få lära sig är jätteviktigt. Annars vågar man inte ta de där besluten eller tro på sig själv om man vet att man får så mycket skit för det sen. Är väldigt tacksam att jag haft turen att vara i stall där man fått göra fel utan att jorden gått under. Konstruktiv kritik och beröm när man gjort något bra får folk att växa :)/Hanna
trojkan.com