Överdomares prion, framhoppning i båda varven och Elitallsvenskan

Vi är snart halvvägs igenom detta tredagarsmeeting och ett par saker måste ventileras.

För det första - det här med framhoppning i båda varven. Alltså det blir så stökigt på begränsad yta, helt ärligt är det så viktigt att få hoppa fram i båda varven? Finns det någon annan fördel? Visst man tragglar sig igenom det, får sina språng. Men finns det någon som känner att de faktiskt kan lägga fokus på ridningen istället för att parera för andra ekipage, som kommer framifrån, bakifrån och från sidan. 

 
 

Det här med överdomare som jagar en för betydelselösa skitsaker. Jag vet, jag vet, regler är till för att följas, anpassa dig eller bilda punkband. Men lite tröttsamt är det att få tillsägelser som tillexempel:
* Att knäppa tävlingsskjortan enda upp. Vilket är så jäkla obekvämt. Argumentet att man ska se proper ut tappade sin tyngd med intåget av strass, leopardmönster och neonfärger. Sorry not sorry.

* För att man satt nummerlappen ut och in. Orimlig tanke ändå, antagligen har den snurrat bara. Vem fan sätter nummerlappen åt fel håll ens?

Känns rimligare att lägga energi på och anmärka på det som faktiskt skadar. Som t.ex osportsligt uppträdande, för hårt spända nosgrimmor eller illasittande sporrar.

Med det sagt så har vi våren med oss på dagarna, hästarna är fina och idag är det första omgången av Elitallsvenskan där Näset har ett lag som Jenny är med och rider idag. Det är lush life alltså för att citera Zara Larsson.

 

Hanna - har en trevlig lördag