Den gången Hanna fick böter

Bilen med tillhörande transport och häst hade precis satts i rullning för att lämna tävlingsplatsen efter en ganska lyckad dag. En placering hade vi fått med oss hem efter en felfri ritt med en tid som stod sig till en sjätteplats.

Plötsligt kommer en kvinna springandes mot bilen och viftar med armarna på ett sådant sätt att hon hade kunnat blixt rekryteras till arlanda för att dirigera flygplan.

Jag tittar oroligt mot dagens medhjälpare som hade äran att styra skutan. Har vi glömt att stänga bakluckan på transporten? Sticker hästens ben ut genom en vägg? Ni vet - när vild kvinna försöker stanna bilen fruktar man för sin fyrbenta väns liv.

Vi stannar bilen och jag hinner just så pass veva ner rutan som man gjorde på den tiden innan kvinnan skriker “Är det du som är Hanna Jönsson?!”

Min förvirring har nästan nått maxgräns för jag kan inte för mitt liv koppla ihop vad jag kan har gjort för att orsaka detta drama.

“Du var placerad och medverkade inte på prisutdelningen” deklarerar hon på samma sätt som om jag hade stått inför rätta för att ha brutit mot mänskliga rättigheter. Här faller polletten ner och min reaktion är ungefär densamma som när man tror att man skämt ut sig totalt på fyllan men det visar sig att man bara varit lite charmig och go, ni vet det där “Jaahaa” med tillhörande kuckel skratt.

Alltså jag startade tidigt i klassen och det var en triljard startande så jag var tvungen att klä av min då vita springare och lasta för rimlighetens skull. Sedan låg jag på sjätte plats jättelänge och ni vet det är bara de sex främsta som får komma in så jag tänkte att jag förmodligen blir nerputtad till sjunde plats så jag orkade helt enkelt inte lasta ur, klä på häst och kravla mig upp igen. Plockade min rosett från läktaren istället. Stort misstag tydligen.

“Man måste ha tillåtelse för att inte vara med på prisutdelningen till häst!” säger kvinnan, som visar sig vara överdomare, upprört. Jag fortsätter på mitt “Jaha” spår och vet inte om jag ska skratta eller himla med ögonen åt vissa anala regler som finns.

“Man får böter för sånt!” fortsätter hon och jag är osäker på vad hon hade hoppats att min reaktion på debaclet skulle vara. En skriftlig ursäkt till alla inblandade för min frånvaro på prisutdelningen?

Istället frågar jag hur mycket man får betala i böter och “100 kronor!” utropar chief justice. Jag hälsar att jag överlever det och lovar att närvara på häst nästa gång sedan rullar vi iväg. Placerade och bötfällda - lätt värt det. Hatar att lasta ut, klä på och klättra upp för ett varv i fyrtaktig galopp till rysk marschmusik och tre personer som klappar i otakt.

 
 

/Hanna - breaking the law