Ändrade rutiner är inte min grej

Tidigt i morse rullade silverpilen med Skrållan och Björn mot Umeå. Som utmattad småbarnsförälder lyckades jag glömma både det ena och det andra, kavajen lyckades jag komma på precis när vi rullat förbi huset så den kunde jag stanna och hämta. Ledtränset fick jag också med i sista stund.

Frukostbrödet däremot ligger kvar hemma i frysen. Circel K i övik fick bistå med nytt bröd, och någon pall fick jag inte heller med mig. 

Väl på plats, efter urpackning, parkering och lunch tog jag ut Skrållan på en promenad. I stallet pratades om när man skulle besikta, och jag såg att det bara var fem minuter innan besiktningen öppnade. Perfekt, då får jag det gjort direkt! Promenerade förbi besiktningen, fixade rätt nummer på nummerlappen, gick till ridhuset och tillbaka, lagom till att de första hästarna ställts i kö. Tog av täcken och insåg att jag inte hade någon hjälm. 

Vi är väl inne på andra eller tredje året nu med krav på hjälm vid besiktning, men jag kan för mitt liv inte få in det i mina rutiner. I ett helt liv har jag besiktat hästar utan hjälm, och jag glömmer den betydligt oftare än jag lyckas komma ihåg den.
Det var ingen idé att ens försöka få besikta ändå då Umeås veterinär inte brukar vara av det tillmötesgående slaget, så jag tog det enklaste snabba alternativet - jag frågade en hjälmprydd människa i kön om hon inte kunde springa med min häst också. 

En travrunda senare var det klart, Hanna har hunnit göra sin första start och vi ligger nu i lastbilen och titta på big bang i väntan på kvällen och Skrållans start.

/ Jenny - när ska jag komma ihåg?! 

Umeå för ett par år sedan när Skrållan gjorde sitt första meeting. Snö utlovas även denna gång av SMHI...