vissa dagar tar aldrig slut och ändå är bara halva hästen rakad

Igår var en uppsamlingsdag där allt som inte hunnits med under veckan skulle stökas undan. 

Släpet som blivit kärleksfullt framskottat men omöjligt för framhjulsdriven bil skulle dras loss. Med hjälp från Big boss bil gick det som en dans på rosor. En dans som skulle eskalera från mjuka rosenblad till brännässlor, tistlar och glödhett kol.

Släpet skulle nu byta däck för att göra sig användbart på vintriga vägar. Det började med en tur till däckfirman som fick ett abrupt slut i en isig backe. Med lite hjälp, lite rattande och en del slirande var släpet tillbaka på Näset dessvärre utan dubbdäck. Så fram med domkraft, fälgkors och en liten påse ostkrokar. Ett vrickat finger och ett trasigt fälgkors var däcken bytta, och timmen började bli sen. 

Men med plattan i matten hann det ridas, mockas och börja klippas. Då börjar maskinen tugga Björn-päls istället för att metodiskt kapa av den. Med lite medvind och nedförsbacke kunde det tänkas att den skulle hacka igång om den fick ladda medan en åkte ut till Näset för att lära barn rida. 

Mycket riktigt kuttrade den igång och klippte klart halva Björn innan den tappade fart igen. I och med att maskinen packades ihop avslutades även en av de längsta dagarna på länge.
Förhoppningsvis blir resten klippt efter att ha fått ladda under natten annars kommer vi iallafall att ge "kusinen från landet" ett ansikte om vi kommer halvrakade till kvällens träning. 

/Hanna - obs det var minus 20 också