“I love you but you’re like really annoying”

När man är så himla trött på sin häst -
 

Som bekant så studerar jag på universitetet och vi har kommit till den punkten i utbildningen när vi är ute på praktik i 10 veckor. Det är roligt, lärorikt och inspirerande men det innebär också att jag jobbar minst 50 timmar i veckan. Ibland är mina arbetsdagar 11,5 timmar långa och alla dagar utom en(tack vare super-josse) följs upp av Björn. Mitt schema gör mig rätt trött, det faktum att jag varit sjuk större delen av den här perioden har gjort mig jättetrött. Björn däremot har aldrig i hela sitt liv varit i så bra form. Han känner sig stark, fräsch och energisk. Björn har förvandlats till en kortbent Seabiscuit med rund mage, han vill springa fort och mycket.

 

Det här en en sådan olyckligt timing att jag velat tjuta på stallpallen mer än en gång för att han är så mycket och jag har så lite att ge.

 

Jag är glad såklart att han är frisk och glad och pigg. Han har aldrig hoppat bättre och vi kommer ju alla ihåg den tiden när han inte ville gå framåt alls. Men måste han vara så hyper? Han är den störiga fågeln i Kalle Anka som intensivt poppar upp överallt, hetsar en till att byta kanal varje gång.

 

För när Björn är energisk springar han inte bara fort framåt, nej han blir dramatisk om han inte får springa när han vill och hur han vill. Det sprattlas mycket, det ska galopperas jämt och allt är tydligen läskigt. Han rycker till, flaxar och far. Jag vill bara få styra runt, harmoniskt och mysigt. Jag vill ha yoga och Björn är crossfit. Jag ligger på sammetssoffan och mediterar till Enya och Björn är på galet raveparty med hetsig house. Vi är inte i synk och det gör oss båda lika förtvivlat trött på varandra.

 

Fem veckor kvar av det här nu sen kanske vi kan mötas på mitten. Svänga runt till Black Jack och ha trevligt i uppåt tempo. En kan ju få drömma lite.

 

/Hanna - Man får gnälla på måndagar, det är sen gammalt.

 

 

 
#1 - - Amanda:

Men ååh vad jag känner igen mig! Har liksom noll energi för tillfället men jobb, förkylningar, kyla och mörker medan Nero hade kunnat galoppera fem marathon i rad och fortfarande ha massa energi kvar.... Sen att marken dessutom är stenhård och superhal i princip överallt (utom i paddocken) gör inte saken bättre. Suck...ge oss vår och lite värme (alt. mer snö, men helst inte) så vi kan rida normalt och göra oss av med all överskottenergi! (Så, nu har jag också gnällt färdigt.)

#2 - - Ida:

Hahahaha, ååååå vad jag känner igen mig i detta! 😂 Hälsningar en trött matte med en speedad racerlama. Dessutom på boxvila at the moment! 🙈 Jag tar tillbaka allt jag nånsin gnällt om förut när han varit pigg som en gnu kan jag tala om. Håll ut!! 💪🏻