Hur ska vi bevara hästkunskapen?

Vi börjar med att ha en virtuell handuppräckning, för hur många tycker att hästkunskaper fallit i glömska? Och hur många tycker att det till stor del är för att landets ridskolor som skurit ner på den delen av utbildningen?
 

Surfar man runt dyker det titt som tätt upp artiklar och diskussionstrådar där man har lyfter fram sin i min mening befogade oro över att bristen på hästkunskap runt om i landet. Det är ett aktuellt ämne och ett viktigt ämne som inte riktigt fått fart under vingarna. Vad beror det på att de som rider har mindre kunskap om hästar än tidigare? Och vad kan man göra åt det?

 

Såklart går det bara att spekulera och det finns många variabler som påverkar men jag utgår från mina erfarenheter och vad jag tror.

 

En bidragande orsakat är att samhället idag inte ser likadant ut som när jag var liten och red på ridskola. Idag går allt mycket snabbare, vill man ha något är det ofta ett knapptryck ifrån och det finns appar till cirka allt. Man ska hinna fler saker också och jag är mäkta imponerad över hur folk faktiskt får ihop sina dagar. Det är jobb, träning, skjutsa barn till aktiviteter, hålla sig uppdaterad på sociala medier och vårda sina relationer. Allt går i 110 km/h förutom ridning och hästar. Det tar tid att lära sig rida och hästar är hästar, de kräver tid, uppmärksamhet och lyhördhet. Något som generellt försummas i dagens samhälle.

 

Så dagens kunder till ridskolan är inte desamma som tidigare, dagens kunder har andra krav när det kommer och ska rida. De vill just rida bara. Få styra runt en ponny eller ibland bli runt styrd av en ledare i skritt och trav tills man antingen tröttnar eller känner sig modigare så att man vill galoppera. Hur och varför man gör vissa saker är inte intressanta och det gäller när de ska rida eller göra något helt annat. Det är bara så det ser ut idag, samhället är utformat så att man inte behöver undra. Saker bara sker.

 

Därför är det svårt att locka till sig kunderna och hålla dem kvar om vi ska stå i stallet eller sitta i en lektionssal och redogöra för varför hästar gör som de gör, hur de fungerar, vad de äter och hur de beter sig. Därför ingen eller åtminstone majoriteten är inte intresserade. Det har lett till att många ridskolor fått göra om teori uppläggen, kanske ha clinics. Bara gå igenom de mest relevanta när elever börjar rida, för det viktigaste är att de får rida.

 

Är det viktigt att ha just de kunderna då? Är det inte bättre att köra sitt race med teori och vikt på hästkunskap och sedan får de som tycker att det är intressant stanna kvar och rida. Absolut, i en perfekt värld är det så men något som ändrats under åren är även kostnaderna för att bedriva ridskola. Det är inte gratis och pengar måste in dvs man måste ha kunder och får därför anpassa sig till kundernas önskemål precis som alla andra företag.

 

Paradoxen i det hela är att det är svårt att bemöta den sortens kunders förväntningar hela vägen. Saker händer, man ramlar oundvikligen av när man rider och om man inte är medveten om varför man ramlar blir man såklart mer rädd. Där tappar man ofta de kunderna ändå. Bör man specialisera grupper till just de kunderna där man kan garantera viss ridning eller häståkande utan att man behöver investera tid i teoretisk kunskap eller riskera att ramla av? Vi pratar om hederlig barnridning här, med ledare och runt lufsande i skritt och trav ett par varv. Sedan låta det med intresse och vilja gå i grupper där målet är att man ska utbildas till ryttare? För tveklöst är det så att om man ska rida på det sättet som man rider så krävs det viss hästkunskap och det är viktigt att bevara den kunskapen bland våra ryttare. Lika tveklöst är det att ridskolorna måste ha ett stort kundunderlag för att kunna gå runt. Så miljonkronersfrågan är hur ska man bemöta den nya sortens kunder som man är beroende av för att ha någon ridskola utan att gå miste om grundstenen i det hela - hästkunskapen.

 
/Hanna