"Nu har du ju inte byggt ett digitalt luftslott kring din kompetens så hur ska man kunna lita på att du faktiskt kan något?"

Om det inte finns på sociala medier är det inte sant -  det är melodin som samhället dansar till idag och inom ridsporten/hästsverige är det inte annorlunda. 
 
På sociala medier får man chansen att framställa sig själv och det är en chans många kastar sig efter likt en hund kastar sig över en köttbulle. 
 
Huruvida någon är bra på att rida, kompentent ridlärare/tränare eller utbilda hästar avgörs inte på tävlingsplatsen, inte på ribanan och inte i stallet. Idag är det sociala medier som agerar måttstock för det.
 
- Den som lägger ut flest bilder med färglada tygrosetter är den som är mest framgångsrik - det spelar ingen roll om bilden är två år gammal eller om man fått den för att ha deltagit på ridskolans käpphästhoppning
 
- Eftersom att det ofta är svårt att avgöra hur någon rider utifrån en bild på en häst så är det den lyckas med lyxigaste outfit till både häst och ryttare som anses bäst.  
 
- Om ingen skriver eller lägger upp bilder på sociala medier när man tränar så kan man knappast anses som en flitig ryttare. Varför? Läs första meningen i inlägget igen. 
 
- Den tränare som har kommit över flest kändisbarn att träna är den bästa tränaren, därför om man inte känner till någon utav tränarens elever hur kan man då veta att hen ens är en tränare? Och kanske ännu viktigare om ingen känner till eleverna hur ska man då kunna dra följare? Det är väl trots allt det som räknas i det här digitaliserade samhället. 
 
Personligen har min tolerans för den här bullshitten dunstat som vatten på en varm platta. Om det beror på det varma vädret eller vad man näst intill kan kalla angrepp på min kompetens som ridlärare och hästägare den senaste veckan kan man, om en har mycket tid över, diskutera. 
 
Jag driver mycket med mig själv som ryttare och försöker sällan förhärliga varken min eller min hästs förmåga. Inte heller skyltar jag med min ridlärarkompetens även om den skulle se flott ut på en instagram biografi. Det finns ingen som skriver om när jag sitter ute och rider efter en dag i skolan följt av att lära barn rida. Alla mina schabrak jag använder hemma har jag fått som pris, av företag eller lyckats knycka ur en sadelkammarutrensning - så nej det ser inte så classy ut men jag bekostar iallafall min utrustning själv. 
 
Jag är knappast ensam om det jag skrivit ovan, till exempel vore det dumt att skylta med någon flitighet när man sitter och rider sena kvällar. Dels för att det är ett eget val och ett lyxigt sådant,  och dels för att min stallkompis Lina ändå alltid är kvar längst i stallet på kvällarna. 
 
Men inget av det här innebär att jag är inkompetent - varken som ridlärare, hästägare eller tävlingsryttare. Jag tänker därför inte heller ta att folk beter sig som att jag vore det. För även om det inte står eller syns på en endaste sociala medie kanal så vet jag vad jag gör, jag har koll på läget och när det kommer till göra mig en mer duglig ryttare så har jag valt ut någon som faktiskt får betalt för att ta sig an den uppgiften(och får betalt för det). 
 
/Hanna - ni kan säga mycket om mig men jag bedömer iallafall inte huruvida någon är kompetent eller inte utifrån digitala luftslott.