Det här med hästmänniskors prioriteringar

Det är faktiskt inte så konstigt att icke hästfrälsta har svårt att förstå sig på oss hästmänniskor. Kolla bara på våra prioriteringar: 

  • Vi köper skor för nästan 1000 kr var 7:e vecka till våra hästar. Då ingår pedikyr och att dojjorna är måttanpassade till vardera hov. Men till oss själva kan vi kanske nöja oss med att drömma om en pedikyr och kämpar på med samma skor tills dess att inte ens silvertejp kan hålla ihop dem. Sedan lägger vi motvilligt max 400 kr på nya skor. 

  • När det kommer till vad hästarna ska äta sitter vi och räknar utifrån tabeller, väger och måttar. Kosta vad det kosta vill, så länge hästens individuella behov tillfredställs. Själv micrar vi en Billys pan pizza med tveksamt näringsinnehåll, exakt vad det är har vi ingen koll på och är inte intresserade av att ta reda på heller. Men det är ju billigt och går snabbt iallafall.  


  • Vi betalar utan att blinka för flera besök per år av massör och kiropraktor, till våra hästar det vill säga. Själva har vi svårt att minnas senaste det var tal om någon massage, vi stänker på lite hästliniment på det stelaste partierna och hoppas att kroppen ska räta ut sig om vi byter grepp när vi mockar. 

  •  Vi lägger ner mycket tid och tanke på hästarnas träning, vi gör scheman och sätter upp mål. Själva kan vi vid vissa svaga ögonblick köpa oss ett gymkort men självklart är argumentet att det är för hästen och ridningens bästa. 

  • Vi hästmänniskor har inte tid med något, vi har svårt att klämma in en AW eller fika(på något annat ställe än i sadelkammaren). Men vi kan utan tvekan lägga 10 timmar i stallet. 

  • I stallet är det ordningen och reda, vi snurrar nitiskt ihop tränsen och viker prydligt ihop schabraken. Hemma dammsuger vi kanske när vi väntar besök och har inte ett enda klädesplagg ihopvikt utan de ligger utspridda över större delen av bostaden. 

  • När hästen gör illa sig eller bar inte verkar vara som vanligt undersöker vi in i minsta detalj, ringer rådgivning och tvekar inte att ta ut veterinär även om det är på julaftonskvällen. Fast när vi själva gör illa oss känner vi efter så att man kan stå och gå någorlunda, tar en Ipren och viftar borta alla förslag om att uppsöka en doktor. Därför det är nog inte så farligt, det är ju bara en knäckt näsa, brutet revben eller en axel som gått ur led. 
(null)

/Hanna och Sigrid - satt på stallpallen och reflekterade över vilken skosamling man hade kunnat ha