Det här är ingen folksport

 
Vi brukar försvara vår sport med att säga att det är en folksport och peka på volymen av utövare. För motionärer kan det stämma, för tävlingssatsande - nej!
 
Om du kommer att bli en landslagsryttare har inte bara med talang att göra. Hästmaterialet är dyrt, men det som är ännu dyrare är driften. Att åka på ett meeting med en häst kostar uppstallning (800-1600kr ungefär) startavgifter (från 100kr per klass och uppåt) drivmedel (beror förstås på avståndet, men sällan under tusenlappen för min del) boende (samma prisbild som andra reser du gör, ännu dyrare om du har med dig medhjälpare förstås) mat och sånt blir ofta dyrare än hemma med. Samantaget hamnar vi på samma summa som en weekendresa i Europa ungefär. Och vill du bli bra kan du behöva åka mer än en gång i månaden ibland och med mer än en häst.
 
Prispengarna är av förklarliga skäl inte samma som i till exempel travsport. Oftast täcker de inte totalkostnaderna för resan ens när du vinner. Förskjutningen från ideellt organiserade tävlingar till professionella arrangemang har lett till att de som antagligen tjänar mest på kalaset är de som säljer uppstallning och fibersand... Med höga omkostnader för att tävla och låg prispeng blir det dyrt att utbilda andra hästar än de riktiga stjärnorna, vilket är synd för sporten. Det innebär att välridna hästar blir dyrare och mindre tillgängliga för ridskolor och privatpersoner med mindre budget. 
 
Vår sport står inför stora utmaningar, och den ständiga frågan är vart man skall hitta resurser för att ha råd med strukturer som gör att unga talanger utan de största resurserna får en chans.
 
Sigrid / önskar alla den stora glädjen som hoppning är för mig!