I vilken annan sport är man så orealistisk?

 
Jag tycker att det är kul att åka skidor. Jag har gjort det litegrann då och då de senaste fyra åren, nu vill jag åka Vasaloppet på under fem timmar. Jag har en bra tränare och fina skidor, jag är beredd att träna hela vintern, det borde väl betyda att det antagligen går? I värsta fall kan jag skära ner på chokladen också, då borde det vara helt i hamn. 
 
Låter detta rimligt?
 
I hoppning tror vi ofta att vi ska göra bra resultat ganska fort. Och blir störtbesvikna när det inte fungerar. Skyller på allt möjligt och försöker ofta hoppa högre än vi kan. Glömmer hur mycket träning och kunskap det faktiskt krävs för att göra det fina jämna resultaten. Hur många timmars arbete det är.
 
Åker man Vasaloppet på under fem timmar har man nog varit dedikerad i många år, man har mött många besvikelser och man har kämpat sig igenom svårigheter. Det är också det som sedan gör att det betyder något när man når sitt mål, att den där känslan blir djup och givande. Känslan av att ha fått ge något av sig själv i processen. Och det är samma sak i ridning. Det krävs att man ger något av sig själv på vägen.
 
/Sigrid - som har mycket kvar att lära