Vi behöver inte hålla journalister som mobbar bakom ryggen

 

I veckan läste jag i  en artikeln som delats på facebook om en av de journalister som häcklade ridsporten i samband med att Jerringpriset gick till Peder. Tydligen hade han antagit någon sorts "Lasse Arnell utmaning" och testat att rida. Han hade tyckt att det var svårare än det såg ut och till artikelen har man en bild där herrn i fråga ser skräckslagen ut i blicken. Min första reaktion var en axelryckning, hela grejen kändes gjord. 

Men sedan har jag funderat över varför. Varför måste vi bevisa för trångsynta journalister att vår sport att på riktigt? Varför tar just det här utmanings jippot emot? 

Det är jargongen, det är faktumet att journalisterna inte är ett dugg intresserad av sporten när de ifrågasätter den. De vräker ur sig glåpord och argument som är minst sagt förnedrande att behöva bemöta. Är man inte intellektuellt svag eller 4 år gammal så förstår man själv att det inte bara är hästen som gör jobbet. Men viljan att få trycka till, att få fortsätta med den där högstadiemobbingen alla vi som hållit på med hästar blev utsatta för, den är starkare. 

Vi inom ridsporten har ingen skyldighet att vända andra kinden till, eller bemöta banala argument som egentligen grundar sig i patriarkiska normer och värderingar. För så här är det i Sverige, här utövas ridsporten av majoriteten kvinnor och i vårat samhälle anses allt som kvinnor gör lite mindre värt , så även ridsporten. Hade det inte haft med samhällsstrukturen att göra så hade det inte tillåtits belysas så mycket media, ni vet häcklande av ridsport. En liknande artikel eller krönika skulle kunna handla om att Zlatan inte kan sparka boll utan 10 andra snubbar på plan, alltså borde alla få det pris som Zlatan får. Men det plubliceras inte någonstans, kanske för att det är helt befängt tänkt? Kanske för att argumentationen är orimlig i förhållande till ämnet och inte värdig att publiceras? Men mest kanske för att fotboll är en sport i svenska samhället, iallafall när herrarna spelar och då är det inte orimligt eller löjligt att hylla enskilda prestationer.  

Så jag tycker att de som motsätter sig ridsporten och kan argumentera för det på en nivå som inte utspelar sig i sandlådan kan man absolut bemöta. Men att lägga tid och energi på människor vars starkaste och enda argument raseras när det blir runt ledda på någon snäll, trött häst som inte gärna tappar sin ryttare gynnar varken sporten eller utövarna. 

 

 

 

/Hanna - trött på att behöva bokstavera för vuxna yrkesverksamma människor.