När känslan är en annan än resultatet

Förra sommaren red jag en felfri klass i Timrå. Snyggt på pappret och en liten rosett till samlingen, men känslan var förfärlig. Galoppen var tom vilket resulterade i att jag inte kände en enda distans, det var bara på chans vi red upp mot hindrena. Rytmen var bättre hos en 3 åring som hammrar på kastruller och jag var livrädd efter en vurpa vi gjort tävlingen innan, kan vara så att jag höll andan hela vägen runt.
 
I helgen har det ramlat bommar så på resultatlistan ser det onekligen trist ut. Men känslan den var 10 poäng, det var 3 blå/gula rosetter och stående ovationer. Björnen hade tryck i galoppen och serverade fantastiska distanser som jag lyckades förvalta någorlunda iallafall. Det kändes enkelt och skönt, det var reagge och Bob Marley. Three little birds, inga problem alls.
 
Så jag har firat med bullar och bubbel, Björnen har firat med äppelgodis och vi kom hem med den bästa rundan för säsongen i bagaget. Lite styrka på det här och lite teknikslipande hos yours truly så kommer även resultatet spegla känslan.
Foto: Emma Berg
 
 
 
/Hanna - dansade macarena hela vägen hem.