Den bästa läraren

Skrållan har blivit Busys stora idol. Hon gör allting som Skrållan gör. Detta har varit mycket intressant, lärorikt och inte minst praktiskt för oss människor runt omkring. Det har visat sig att den bästa unghästutbildaren faktiskt kan vara en vuxen häst som är trygg med det den gör och snäll nog att låta en liten häst vara med.
 
Tack vare Skrållan har den lilla löshoppat studs, vattenmatta och den klassiska kombinationen utan att vi behövt driva henne. Det har känts tryggt för Busy i alla lägen eftersom att den stora hästen visar hur man gör och att det är roligt. Flockdjur som dom är så trivs dom ju med att springa tillsammans. 
 
Idag kom ännu en höjdpunkt. För att förstå hur stort det kändes behöver ni känna till att det tog över fyra timmar att lasta Busy när vi hämtade henne. Hon vågade inte kliva upp med bakbenen på luckan då, och inga klassiska lastningsknep fungerade. Alla inblandade var helt slut när hästen tillsist stod i lastbilen och om jag ska vara ärlig minns jag inte exakt vad det var som hände som fick henne att gå in. Jag och Jenny var nog båda traumatiserade av vår svåraste lastning på många år när vi väl rullade hemmåt.
Så idag var det dags att testa igen. Vi var utrustade med mat och Skrållan. Steg ett var att lägga lite mat på luckan och låta Busy äta. Det vågade hon inte. Vi lät då Skrållan gå fram och äta av maten, och genast vågade den lilla också smaka. Vi gick vidare med att lasta in Skrållan, med gott om plats för en häst till. Busy spanade längtansfullt efter sin extramamma, vågade sig ett steg närmre, fick lite mat och gick sedan frivilligt in i transporten och stod där bredvid Skrållan! Allt skedde inom loppet av 5 minuter.
Jag blir lrörd över hästarnas relation och ödmjuk inför att dom kan lära ut saker som vi aldrig kan göra lika självklart och lätt.
 
 
/Sigrid - tacksam över jobbet Skrållan har gjort med min unghäst