Hur man tar fram snälla hästar och varför man inte gör det.

Bruksprovet som pågår just nu har ju väckt liv i den långa debatten om varför det inte finns hästar till ridskolor och "vanliga" ryttare. Många pratar om temperamentet på hingstar som godkänns och även om det förstås är en viktig faktor så tycker jag att det är att göra det lite väl enkelt för sig. 
 
Om man vill ta fram en snäll och trevlig häst som alla kan hoppa - är det många faktorer som spelar in. Till att börja med bör man ju avla på ett sto som har de egenskaperna man vill ha i avkomman, genetiskt står hon för hälften, men glöm inte att hon också fostrar sitt föl och kommer att prägla den nya lilla hästens sätt att vara. 
När man väljer hingst kan man titta på äldre hingstar med många avkommor i ridbar ålder, hingstens eget beteende är inte alltid den bästa indikatorn, man får ju se så lite av honom och testosteron kan göra att en annars snäll häst blir stökig. Det är bättre att kunna se hur avkommorna brukar bli.
Exteriört är det ofta entaktiga lite styvare hästar som inte överdriver när de hoppar som blir enklast att rida på, titta hellre efter sto och hingst som går välbalanserat och taktfast än de med supermycket gummi och power om du vill avla lättridna hästar. Ju mer reglerbar en häst är ju fler alternativ har man att ta ställning till och det kan vara överkurs om man inte hunnit få rutin.
Sen kommer den viktigaste delen; vad man gör med den födda hästen. Hästar trivs i flock, och blir trygga individer om de får växa upp tillsammans med andra hästar (inte bara sin mamma). 
Hur en häst blir inriden och grundutbildad kan göra hela skillnaden för hur den fungerar sen. Det är verkligen inte säkert att rida på en häst som någon har lyckats skrämma under inridningen. En erfaren unghästutbildare kan verkligen vara värd varenda krona, då hästen slipper vara med om fel och misstag som gör att den blir rädd eller inte förstår vad den skall göra.
När hästen hoppas in och börjar tävlas är det viktigt att ryttaren kan få den att förstå att den alltid ska mellan stöden, och att det inte behöver vara dramatiskt. Sen bör tävlandet fortsätta med att ekipaget alltid håller sig på höjder som häst och ryttare tillsammans klarar av och hellre väntar extra länge med att gå upp en nivå än har bråttom. Så får man en trygg och snäll vuxen häst som många kan ha kul med.
 
Och varför gör man inte så här då?
Det kostar ungefär 60000kr att producera ett föl. Sen kostar det pengar för varje år man står och fodrar, verkar, spånar åt den. Sen börjar det att kosta ännu mer pengar när den skall utbildas och tävlas. Har man kvar den tills den är sju år skulle den inte betala igen pengarna man lagt om man fick 500000kr för den. Och kunder till "snälla" hästar vill ofta ha en vuxen, utbildad häst. Men dom betalar 80 - 150 för den. 
 
Som uppfödare är det förstås enklare och billigare att ta fram hästar till kunder som är bered att köpa dem unga. Och dom kunderna är oftast intresserade av stammar som är moderna och går bra på toppnivå, flashiga hästar som hoppar med spektakulär teknik och spänst, och lyckas uppfödaren bra nog betalar dom 80 - 150 för en fölunge...
 
/Sigrid - hur kan vi hjälpas åt så att det lönar sig att ta fram snälla hästar?
 
#1 - - Sofia:

Viktigt ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat!

#2 - - Ylva:

Håller med till 100 %. Ska man ha en möjlighet att gå runt ekonomiskt på uppfödning så gäller det att avla elithästar. De flesta fölen kommer ha kapacitet för minst 140 men majoriteten av dem kommer aldrig gå högre än lätt klass på grund av ryttaren. Ryttaren hade utvecklats mer av en tryggare typ av häst som gav självförtroende och lät ryttaren fokusera på god ridning, men vilken duktig unghästutbildare är beredd att betala 150 kkr för en medelmåttig 3-åring, lägga 3 år på att utbilda den och sedan sälja den för 100 kkr?