Vi som inte är en del av folket

 
Det som gör mig lite ledsen när jag läser diskussionerna kring Jerringpriset är att det verkar som att stora delar av idrottsvärlden inte förstår att vi finns. Dom tror på riktigt att vi har organiserat oss för att rösta på Peder, dom förstår inte att vi gärna gör det utan uppmaning, för att vi blev berörda av prestationen, för att vi är hängivna supporters, för att vi förstår hur svårt det är att rida fem rundor under enorm press utan att göra ett enda misstag. Och dom förstår inte hur många vi är, för vi syns sällan. I dagspressen och på tv har vi ingen plats att tala om. Vi får ordna vår egen media. 
 
Men vi fyller faktiskt både Scandinavium och Friends Arena varje år. Vi är bereda att betala för att se vår sport, vi fortsätter att intressera oss för den i tider av livet där det kanske inte finns möjlighet att utöva den, vi diskuterar också laguttagningar och har mer eller mindre träffsäkra analyser av vad som händer på banan när stjärnorna rider. Precis som hockey och fotbollsfansen. 
 
Så varför "kuppar" vi, och varför är vi inte "folket"? Jag börjar med den så kallade "kuppen". I mitt Facebookflöde har det förekommit massor av uppmaningar att rösta om Jerringpriset. Gemensamt för alla är att de kommit från privatpersoner, enskilda hästsportsintresserade som känt glädje och tacksamhet över ett OS silver och möjligheten att få visa sin stolthet över det inför resten av idrottssverige. Till skillnad från vissa andra sporter kan vi inte ta det utrymmet för givet, vi vet att vi måste engagera oss tillräckligt för att faktiskt lägga vår röst för att bli hörda. Vi är tacksamma för den möjligheten, det är en demokratisk förmån som faktiskt finns just i dethär fallet och ingen behöver styra oss för att vi ska förstå värdet i den. Där har ni er "kupp".
Lasse Anrell säger i Expressen att det inte är folket som talar i detta. Vi är alltså inte folket. För folket kan förstås inte bestå av unga tjejer eller ännu värre; slitna medelålders damer som sitter på en regnig läktare med galonställ och kaffetermos för att inte missa en enda ritt i uppvärmningsklassen. Gud förbjude att en kvinna som dessutom har mage att för en stund ägna sig åt något annat än att vara vacker och behaglig skulle förstå sig på sport! Eller tillhöra folket...
 
/Sigrid - inte bitter...
#1 - - Ellen - tävlingsryttare:

Så bra skrivet!