Jerringpriset

Jag kommer ihåg hoppningen under OS i Rio. Det var nervkittlande, det var att sparka med benet ut i luften när ekipaget tog sig över en mastig oxer, det var ruset som växte i takt med varje runda. Peder Fredricsson och All-in's prestation var en upplevelse, det berörde nog varje hästälskares bultande hjärta.
Kunde man inte följa ritterna på tv så följde man det på radioappen. Jag kommer ihåg hur jag låg i en säng på ett hotellrum i Söderhamn och hoppades, önskade. Det såg ju så bra ut, det kunde ju faktiskt gå vägen. Sen gick det vägen, ett os-silver i hästhoppning. Orden sviker när jag vill dela med mig av allt det gjorde med mig, hur det kändes. Kanske är det därför övriga svenska folket rynkar på näsan och inte förstår.
 
Vi röstade inte för att göra en poäng av att ridsporten är en av sveriges största sporter och att vi tycker att vi får för lite plats. Vi röstade för den där känslan, den där upplevelsen vi fick under Rio. Vi fick dela magin med Peder och det tyckte vi var värt ett Jerringpris. Det är vad jag tror, det är därför jag röstade iallafall.
 
Till alla ridsportsvänner - låt oss inte dras ned av de som inte förstår. Vi glädjs åt det här för att Peder fick priset ger varken besk eftersmak eller känns orättvist. Det var genuint och jävligt fint!
 
 
 
Lånad bild. Bildkälla:https://usatftw.files.wordpress.com/2016/08/ap_rio_olympics_equestrian_84530206.jpg?w=1000&h=1519
 
 
 
/Hanna -