Att sitta på fiffi och när poletten tillslut ramlar ned

Sommarhetta över östgötaslätten, ridläraradepter som skumpar runt i dressyrsadlar, svetten dryper - året är 2012. Det handlade om att sitta i sadeln, om hur man sitter i sadeln. "Sitt på f*ttan!"
Precis sammar sak skriker varje cell i Björns kropp när vi ska galoppera. Nästan 5 år efter att våran dressyrlärare gett den franka instruktionen ramlade poletten ned och jag förstod innebörden. Inte bara det, jag lyckades utföra det också. Plötsligt har jag en fungerande överskänkel och Björn imploderar inte av olustkänslor.
 
Jag har såklart hört det förr, på olika sätt. Jag har sett det göras. Jag har fått föreläsningar om problematiken med min stora tunga rumpridning, nickat och hållit med men kanske inte förstått fullt ut. Inte förrän nu, vi är ett sammansvetsat team nu; den stora rumpan, sadeln och den känsliga björnkroppen. Vi flyter ihop även om jag får återfall ibland, mest när jag vill samla eller parera men då väser jag bara för mig själv: "Sitt på f*ttan".
 
Foto: Emma Berg
 
 
 
 
 
/Hanna - ursäktar franskan