Nyårslöftena som aldrig infrias

Årets sista dag och om man ser tillbaka inser man att det var mycket som inte blev gjort i år heller. Stora visioner om förbättringar som är konstant återkommande och sällan genomförda 
\n
 
\n
* Bli bättre på att smörja utrustningen 
\n
- inför varje år intalar man sig att "den här säsongen då ska jag smörja tränset varje dag och ge sadeln lite kärlek iallafall veckovis. Ibland blir man så exalterad att man till och med åker och köper sån där puts till bett och spännen. Det är oftast också den enda insatsen man gör och precis som alla andra år putsas det bara i tävlingssammanhang. 
\n
 
\n
*  Köpa en uppsittningspall att ha med sig på tävling
\n
- varje tävling står man där och spanar efter ungefär vad som helst som går att klättra på( bänk, sten, barn), utan resultat så man får i otympliga nytvättade ridbrallor hiva sig upp från backen och med mycket möda och stort besvär svinga över benet medan hästen redan är halvvägs till framridningen. Varje gång man hänger där som en blöt säck potatis tänker man att innan nästa tävling åker jag till ikea och köper en pall. Trots det står man där igen utan pall men har iallafall ca 20 nya doftljus hemma. 
\n
 
\n
* Börja träna för att bli en bättre ryttare
\n
- När man ser Alexander Zetterman kasta vikter och dricka Nocco på instagram nickar man instämmande och tänker att den här säsongen ska jag nog också börja fysträna. Bli atletisk och slippa storkna halvvägs igenom banan. Sedan lägger man unna telefonen, åker till stallet och på vägen hem köper man allt på menyn i Max-driven. 
\n
 
\n
* Skriva i stallboken
\n
- I december sitter man med den i näven återigen, Stallboken. Så bra grej tänker man, att man kan skriva ner kommande tävlingar och träningar, vad man haft på agendan för varje dag, skriva ner hovslagare och veterinärbesök. Struktur och ordning! Men någonstans i april har boken hamnat längst bak i skåpet med linementfläckar och fuktskador. Istället tackar man sin lyckliga stjärna för att tävlingarna annordnats samma helger, varje år sen Adam var länsman och att ens hovslagare gjort det till en vana att smsa dagen innan. 
\n
 
\n
Bara lägga pengar på det viktigaste 
\n
- Året då man ska börja prioritera sin inköp och verkligen framför allt lägga pengar med det man faktiskt behöver. Som nya stigläder som är så använda att de inte går att få jämna, vänster är alltid lite längre. Nya tyglar då spännet i tid och otid släpper. Nya chaps som man inte måste tejpa 7 varv med eltejp. Men efter säsongen står man där istället med nytt tävlingsschabrak, nytt pannband och 3 rullar tejp.
\n
 
\n
Men nästa år...! 

\n
 
\n
/Hanna 
\n
 
\n