Några tankar kring horsemanship och ledarskap

Horsemanship är något som alltid funnits så länge man hanterat hästar men själva begreppet har verkligen fått stå i rampljuset de senaste åren. Ridsporten har fått utstå hård kritik där det diskuterats relevansen att tävla med hästar till utrustning och hur man rider hästar. Min personliga åsikt är att det alltid är positivt att föra diskussioner då det sprider kunskap och är utvecklande. Att tysta ner och lägga locket på är alltid farligt.
 
Horsemanship är att se till hästens bästa, att hantera den och hålla den på ett sätt som är så naturligt för den som möjligt dvs daglig utvistesle, att foderstaten består till större delen av grovfoder osv. Det handlar också om att inte utsätta hästen för farliga situationer, att inte skada den eller behandla den på något sätt som gör att den far illa. Det omfattar ju så väl hantering som ridning och utrustning.
 
 
 
Enligt min erfarenhet har ett utfall av att man lyft vikten av naturlig hästhantering och kritiken mot ridning varit att en gråzon uppstått i ledarskapet mellan ryttaren och hästen. Ändå bygger t.ex. natural horsemanship på att tydliggöra ledarskapet mellan människa och häst genom att använda sig av en viss sorts kommunikation(Obs ingen NH expert). Rädd för att hängas ut och inte anses vara en god hästmänniska så har man därför slutat korrigera hästen när man rider. Måste man korrigera hästen jämt då? Nej självfallet inte behöver inget korrigeras är det onödigt och där slår det över till "maktmissbruk". Men om hästen inte tar skänkeln eller inte går att stanna eller inte vill gå dit man styr då måste man korrigera hästen om man ska kunna upprätt hålla kommunikationen vi använder oss av när vi rider. Annars skapar man utrymme för egna ideèr och tolkningar. Det vill säga om skänkeln bara betyder gå fram ibland eller "om du känner för det" så blir det svårt att nå det där sambandet man söker efter i ridningen. Vi vill ju dansa tillsammans med hästen och därför borde kommunikationen vara tydlig, när man blir ifrågasatt som ryttare så får man korrigera precis som hästarna korrigerar varandra i hagen när den ena hästen ifrågasätter den andra om den verkligen måste flytta sig från hö-högen.
 
Det är fint och viktigt att man vill hantera och behandla sin häst på bästa sätt men det är också viktigt för att få ridningen att fungera att man inte likställer korrigeringar som något dåligt och utesluter dem eller att det uppstår en anarki mellan häst och ryttare. Jag tror att hästar mår bra av ett ledarskap - tydligt, rättvist och med goda avsikter.
 
/Hanna - been there done that
 
 
 

Guiden från stallet till Frappucino världen

I höstas lämnade jag 24/7 hästlivet och klev in i den vanliga världen. Efter att ha bott runt knuten till stallet och jobbat med hästar från morgon till kväll blev det onkeligen en omställning. För er som kommer att göra samma resa har jag därför sammanställt en lista på vad man kan tänka på och vad man bör vara beredd på när man kliver ut i den vanliga världen.

 

* Du kommer att behöva uppdatera din garderobe.

- som hästperson har man kläder att rida i, kläder att göra sjaskigt stalljobb som klippahästar, skura boxar och kratta manegeunderlag. Sedan har man sina lite finare ridkläder till när man ska iväg på träningar och sen har man sina tävlingskläder. Kläder utan hästhår och hästparfym är kläder för fest. Långa klänningar, korta klänningar, glitter och spets. Du kommer därför behöva storma in på närmsta HM och panik köpa kläder som man har på sig när man bara är vanlig person och ska gå utanför dörren.

* Du kommer att behöva jobba på dina konversationsstartare.

- Hittills som hästperson så har konversationerna alltid startart med "Vad har du för häst då?","Det är nästan skatigt mycket glitter på dagens ridutrustning va?" eller "Håriga och leriga hästar, ja nu är det verkligen vår". Ingen i den vanliga världen kommer att intressera sig för någonting som har ordet häst med eller ens antyder på våra fyrbenta vänner. Du kommer därför behöva göra en omvärldsbevakning, vad händer i den vanliga världen. Jag har snappat upp att ungefär alla tränar på gym, ungefär alla tycker om mat och ungefär alla ser på någon dokusåpa på tv som Bonde söker fru eller Paradise Hotell.

*Ingen kommer att förstå ditt livs kärlek - hästar och ridsport.

- Förvänta dig inte att någon kommer att ens lite förstå den passion och kärlek du känner för hästar och ridsport. Bäst att hålla det lite för sig själv, packetera det och lyft fram det i rimlig mängd. Typ "Jag rider." Annars kommer nämligen människor lägga huvudet på sne, le och titta på dig som en galen förvuxen 10 åring med rosa "Min Häst"-tshirt som Ä L S K A R hästar. De kommer se dig som en fanatiker och en tönt. En fanatisk tönt.

* Plötsligt kommer en acceptans för sjukdom och frånvaro bli ett faktum i ditt liv.

- Som hästperson är man van vid att enda gången det är rimligt att man inte dyker upp på jobbet eller i stallet är om man nästan har dött. Feber, stukade handleder, kaskad spyor - allt går att arbeta sig igenom så länge man tar sig upp ur sängen. I den vanliga världen är det orimligt att förvänta sig att man ska vara närvarande om man är sjuk eller helt enkelt har något annat lite viktigare inbokat. Sjuk är också ännu odefinierat men jag gissar på hosta och att man inte känner sig helt kry.

*Det är mer komplicerat att socialisera och kommunicera i den vanliga världen.

- Bland hästfolk och hästar är kommunikationen rak, den behöver vara snabb för man är alltid sen till allt och kommunikationen till hästarna har inte råd att vara diffus. "Jag vill att du ska kliva av min fot men jag kan inte säga det till dig utan jag vill att du ska uppfatta mina signaler som jag lite otydligt sänder ut med andra ord och kroppspråk". I vanliga världen måste man ta hänsyn till en massa saker som den man pratar med. Man säger sällan rakt ut vad man menar utan man säger nästan vad man menar så det finns utrymme för tolkningar och underliggande irritaion för feltolkningar.

*Kritik är en stor grej i vanliga världen.

- I hästvärlden är man van vid att få höra när man gjort dåligt och får göra om. Med exakt dom orden. I vanliga världen när man får kritik är det nästan som beröm, så bra grej!

*Det blir en tydlig avgränsning mellan "vanliga världen" och "hästlivet".

- Du kommer att kliva in och ur de olika världarna med de olika sociala koderna och sättet att vara. Även om man blir bättre på att vara en person med skjorta som pratar om veggo och crossfit så är det och kommer alltid vara så skönt att glida ner i de håriga ridbrallorna, omge sig av den distinkta hästdoften och hänga med sina allra bästa personer som man kan utvärdera K9's schampo, Henrik von Eckermans världscup insats och utbudet av shortchaps med.

/Hanna - en gång hästperson alltid hästperson.

 
 

"Galopp programmet" och om att hitta sin grej

Första gången jag kom i kontakt med galopp programmet var när jag studerade till ridlärare nere i Linköping. Mina skolkamrater pratade mycket om "Galopp programmet" efter att deras hästar varit skadade och skulle sättas igång. 
 
Av nyfikenhet googlade jag fenomenet och kom till en artikel om Åsa Fyrkman. Veterinären Åsa Fyrkman har tagit fram ett rehabiliterings program där man lösgalopperar hästen. Hästen rör sig till största delen bara i skritt och galopp. Hennes program rekomenderar hon att man håller på med i 6 veckor och att det är bra för att det sliter mindre på hästens rygg, leder och bakben då hästen landar i balans. Det finns tillfällen då det inte är att rekomendera, man ska inte spänna in hästen och man bör inte göra det på en häst som ruschar runt, då kan man göra övningen till ryttare. 
 
Ett annat form av Galopp program snappade jag upp från en källa som pratade om skillnaden på ridningen utomlands och i Sverige, hen berättade att man galopperade mer i länder som t.ex. Holland än i Sverige där stora deler av ridpasset utförs i trav.
 
Min tredje kontakt med förespårkandet för mer galopp träning i ridningen fick jag under en föreläsning med en hästfysioterapeut. Hen menade att skritten och galoppen är hästens "naturliga" gångarter. Hästen i det fria använder trav som ett kort inslag mellan skritt och galopp eller när hästen ska transportera sig korta sträckor.
 
Allt detta står som grund för det nya träningsupplägget Björn blev introducerad för i December när han skulle sättas igång igen. Jag har plockat det som jag tror passar oss från olika håll och utrifrån det skapat ett nytt träningsupplägg.  Ett nytt träningsupplägg var vi i ett desperatbehov av efter en säsong med skador och mediokra resultat. Så jag testade något nytt. Att galoppera Björn har alltid varit lättare än att rida honom i trav då han blir spänd i överlinjen och är svår att få fram till bettet. Galoppen som är hans starkare gångart är lättare att inverka på. Vi har knagglat på jag och Björn-hästen, vi har skrittat och galopperat.. och galopperat. Björn har blivit starkare i galoppen, fått ett bättre register, ser bättre ut muskulärt över rygg och bakdel OCH han travar som en miljon. Då ridningen satt sig i galoppen är han framme till bettet i traven så fort man bryter av från galoppen. Han vilar fint på steget och tappar mer sällan takten nu än förut. Det bästa av allt är att han varit skadefri en längre intervall nu än vad han var på hela förra året*peppar, peppar* *ta i trä*. 
 
 
/Hanna - gasar vidare 
Björn i Februari
 
 
 
Visa fler inlägg