Hästmänniskan och bilen - a love story

Jag var in med bilen på däckservice i veckan då verkstadschefen oroat kikade in i min bil: "Håller du på att flytta eller..?" Frågetecknet som hängde i luften och den oroade minen var en farhåga om att jag kanske bodde i min bil. Man skulle nämligen tro det om man kastar ett öga på högarna av saker som finns där inne. Svaret på hans fråga: " Nej jag håller på med hästar."
 
Bilen för mig och många andra som har stallet som andra hem är en förlängning av både livet i stallet och livet utanför. Där de olika världana möts. Men mest kanske som förvaring av den där jackan man kan behöva ibland, eller något schabrak som lever i tvätt-limbo, någon hink, ja ni förstår det där små grejerna som kan vara bra att ha med sig. Saker som funnit en naturlig plats i bilen.
 
Det finns ett undantag när det kommer till bilen och hästmänniskor det är när den här personen som gillar hästar fått förmaningar som mest liknar order om att bilen ska hållas ren. Inte en pinal ska ligga framme. Jag började i den änden, när jag var liten var det strikta ombyten i stallet. Inte ett pälsstrå fick följa med in i bilen.
 
Idag har jag en himla massa saker i bilen, så många saker att man kan sammanställe en lista som ni kan se över och nicka igenkännande till.
 
* Ridkläder - jag har inte fått någon tilldelad plats till ridkläderna i mitt nya boende som jag delar med en icke hästfrälst. Ni vet dom har en tendens att känna så mycket i närheten av ridkläder - allergi, en frän stickande odör.
 
* Ett ridspö - ett extra utifall att man glömmer det ordinarie när man ska tävla även andvändbart vid Elgigantens mellandagsrea
 
* Skor. Ett par för regninga dagar som det tyvärr är hål i men tanken är god och ett par för när man får kliva in på festen direkt från stallet.
 
* Pantburkar som räcker till 2 budget Hööks grimmor. För man vill gärna dricka något mellan livet och stallet, energidryck, vatten eller cola. Allt kommer i flaska, ofta glöms flaskorna kvar så man får komma knatandes med ytterligare en vattenflaska till bilen.
 
* Ståltråd och en avknipsare stor nog att nocka en älg. Bra att ha om hästarna rymmer från sommarhagen, då kan man bara kasta sig in i bilen och ansluta till räddningsaktionen.
 
*Silvertejp. En jäkla massa grejer har en tendens att gå sönder när man är på vift eller i stallet. Chapsen, någon del i transporten som ser hängig ut, täcken. Allt kan du laga med silvertejpen och i bilen är den alltid med.
 
*Tävlingskavajen. Den är trist att glömma, så få har en extra kavaj med sig som man kan låna så därför får den alltid vara med.
 
* En påse från valfri hästaffär med smågrejer man glömmer att ta med ut till stallet. I min påse tror jag att det ligger bettplattor, ett pannband, en svamp och batterier till pannlampan.
 
* En gaffel. Det finns en sak som inte går att få tag på när man verkligen behöver det(om man inte orkar gå upp till cafeterian och låna där)det är bestick. För ofta måste man kasta i sig något i stallet eller på väg till/från för man har lyckats hänga där i 5 timmar nu och mat behövs.punkt.
 
* En eller två ikeapåsar - utifall att...., en gång så... ja ni vet de bara dyker upp och finns i ens liv
 
* En flaska Pommac - ´till den gången då man gör något så jäkla bra att en high five inte är tillräcklig utan man måste få vaska pommac och skåla med sina svettiga, skitiga och älskade stallkompisar.
 
 
 
/Hanna - vad har du i bilen?
 
 

9 Fällor för hästföretagare

 
Vare sig man vill starta ett hästföretag, eller redan har ett, så finns det fällor som är enkla att råka trampa i. Jag har listat nio klassiker, ni får gärna fylla på med fler!
 
1. Egentligen vill du bara få rida.
 
Det är nog mångas dröm att få satsa helhjärtat på ridningen. Man vill vara med och tävla på hög nivå. Man tänker att man kan handla med hästar/utbilda eller föda upp för att ta sig dit. Ibland utan att göra en ekonomisk kalkyl innan man börjar.
 Problemet i detta blir när man sätter den egna sportsatsningen före viljan att tjäna pengar. Ska man ens ha en rimlig chans att finnas kvar som företagare, måste det rulla in ganska stora pengar. Det betyder att en handlare måste sälja sina bästa hästar, en utbildare måste ta tillräckligt betalt av sina kunder och en uppfödare måste vara berred att göra en väldigt realistisk analys av det egna materialet. 
Det finns inga kompromisslösningar heller, du har inte råd att unna dig ett par säsonger på den där fina hästen innan den säljs, för med dyra hästar kan guldet bli till sand på nolltid. 
 
2. Det är lika viktigt att vara bra med människor.
 
Du vill att folk ska anförtro dig med stora ekonomiska och känslomässiga värden. Som handlare tar du emot människor som står inför ett för dem extremt viktigt beslut, ofta med väldigt lite säker information att gå på. Som utbildare tar du emot någons familjemedlem, som tränare möter du människor där de är som mest sårbara. I alla dessa situationer är det viktigt att både vara väldigt ärlig och empatisk, det kommer att lysa igenom om du har respekt för det förtroende du fått. Är du inte alls intresserad av att ha kommunikation med människor, men riktigt grym på det du gör, så kanske du ska leta efter en partner som kompletterar dig, annars är risken att du blir utan uppdrag.
 
3. Stallsysslorna tar över
 
När någon ringer och säger att du har lösa hästar, så finns det inte så många andra alternativ än att ta tag i situationen. Överhuvudtaget innehåller hästverksamhet många arbetsamma moment som måste göras men som inte är direkt inkomstbringande. Här finns det en stor risk att man lägger så mycket energi på sånt, att man inte kommer sig för att göra det man faktiskt skulle påverka omsättningen med ( tex skriva den där annonsen, ringa personen som hade ett intressant förslag, uppdatera hemsidan, fakturera befintliga kunder etc). 
Det är en ständig utmaning att lösa, men alla ändringar i arbetsmetoder och material som förenklar vardagen och frigör tid, har ett högt värde. Det kan också vara bra att man i förväg planerar in tid för kontorsarbete.
 
4. Det är svårt att släppa vissa hästar
 
Som företagare gäller det att hålla koll på siffrorna. Så fort det rinner ut mer pengar än vad som kommer in, är det röd varningsflagg. 
Ibland står man där med en häst som inte blev det man hade hoppats på. Oavsett om det beror på omständigheter man inte rår över, eller egna misstag, kan det vara lätt hänt att hänga kvar vid hästen. Fast att man vet att den inte utvecklas mer och kostar varje månad. Ibland tycker man om den för mycket, ibland kommer det in prestige i bilden, man känner sig misslyckad för att det inte gick som man tänkt sig och att sälja den billigt känns som att bli exponerad i sitt misslyckande. Här gäller det att våga göra det man vet egentligen är bäst för en själv. Dvs skära av kostnaden, stänga dörren och fortsätta framåt. Lätt att säga, tufft att göra!
 
5. Att ta betalt...
 
I hästsport är det alltid svårt, man konkurrerar främst med privatpersoner, som inte behöver göra vinst på sina affärer och har en prisbild som därför inte inkluderar arbetstimmar. Här gäller det först att själv fundera över vad det är i ditt erbjudande som är värt mer, du måste förstå det själv innan du kan få någon annan att se det. Din kalkyl bör också utgå ifrån hur mycket pengar du behöver få in, inte efter vad du tror att någon vill betala. Om det inte ens är ett mål att gå runt, så kommer du ju aldrig att göra det. Att ta betalt handlar inte om att du blåser upp dig själv (som många är rädd att folk ska tro), det handlar om att du erbjuder en tjänst, som någon har nytta av, och att du behöver ha ersättning för att kunna uppbåda den tiden. Om din tjänst inte är värd att betala för, får du gå tillbaka och se över affärsideen. 
 
6. Att bli låst i tanken.
 
Det kanske är svårt att ta betalt för att utbilda tävlingshästar om du själv inte tävlat? Det kanske är svårt att handla med hästar om du är obekväm med rollen som säljare? Men det kanske finns något du kan göra som är värt för människor att betala för i alla fall! Våga fundera över vad det kan vara, med öppna ögon. Det är när du gör det som på riktigt är din grej som du blir riktigt bra. Och syns det att du är riktigt bra finns det en betydligt större chans att få kunder. Det kan finnas tjänster där ute som ingen tänkt på att sälja, som är betydligt lönsammare än de klassiska som vi känner till.
 
7. Välj vilka du arbetar med
 
Det handlar hela tiden om stora värden, vilket betyder stor huvudvärk om det går dåligt. Våga därför tacka nej till kunder som du tror tänker väldigt annorlunda än dig, eller som har mål du inte kan infria. Ett bra samarbete är bra för båda parter och om ni ligger för långt ifrån varandra kommer ingen av er vara nöjd. Det handlar om personkemi, det behöver inte betyda att det är fel på någon av er. Men precis som du kan tacka nej till en snygg och trevlig dejt, för att ni inte passar ihop, kan du avstå från en kund som du anar på förhand att du inte kommer göra nöjd. Är du smart så gör du det förstås på ett sätt som inte kan uppfattas som otrevligt, det finns inget värde i att skaffa ovänner.
 
8. Rom byggdes inte på en dag
 
Och det gör inte ditt företag heller. Se till att tjäna pengar till din hyra på något annat, mer stabilt, så länge det behövs för att du ska klara dig. Annars kommer rädslan för att inte överleva att lägga sig som en dimma i dina tankar, och göra att du fattar dåliga beslut. Stor otrygghet gör att du blir tvungen att göra saker i fel tajming  (Som att jäsa eget vin och dricka det innan det är klart...), och tillsist är det inget som fungerar.
 
9. Själv är bästa dräng?
 
Utom att det är tråkigt så är det inte sant. Ju mer du kan jobba tillsammans med andra hästföretagare, ju bättre kommer ni alla klara er. Tillsammans kan man lösa gemensamma problem, hitta nya affärsmöjligheter, komplettera varandras kompetens, utvidga sitt kontaktnät (som är en betydande del av ens unika kompetens) och ha mycket roligare!
Den som vågar låta andra växa, som törs ta hjälp med sådant som andra kan bättre, står stadigare i slutet av dagen! 
 
/Sigrid - önskar er lycka till!

Det är när man känner sig för dålig för att vara med och träna som man behöver det som mest

Många av oss känner nog till ursäkten "jag och putte är inte tillräckligt bra för att vara med och träna". Många av oss har nog använt den själva. 
 
I vissa fall så är det så enkelt som att hästen nyss lärt sig konka runt sin ryttare eller att man har fullt sjå med att hålla sig kvar i trav, då kanske det finns alternativ till den spetsade hopp/dressyrträningen.
 
Men det jag vill ta upp är när man inte vill vara med för att man inte vill visa upp sin skita matta för allmänheten. Man vet att man inte kan ta en galoppfattning utan att det blir en bocking bronko show, att man inte ens kommer fram till hindret innan hästen stannar, att ens häst stromar iväg och tar med sig varje bom på hela banan. Då är det lätt att säga att man inte är redo för det är en skrämmande tanke att vara med på en träning och faktiskt ha problem.
 
Jag har använt den ursäkten någon gång med alla mina hästar men sedan har jag svalt all stolthet jag haft och varit med än då. Det har varit stökigt, bökigt och förödmjukande men det har varit värt det v a r e n d a gång. När man dyker upp på träningen trots alla ens elefant problem så får man hjälp, hittills har jag inte blivit utkastad från någon träning. Istället har jag fått verktyg för att lösa problemen och en chans att komma vidare.
 
Första gången jag red för Ted var i Boden på min juniorhäst som bara stannade och stannade. Vi tog oss knappt över hinder i knähöjd därför att jag ridit på första distansen, ni vet den som man skymtar 15 m från hindret och länger iväg hästen. Min häst var så lång vid det här laget att han omöjligt kunde ta sig an hinder. Men vi var där, visade upp vårat problem och Ted presenterade en lösning som gjorde att vi kom vidare.
 
Jag tror att många av oss som rider måste bli bättre på att separera på person och prestation. Att du har problem att få hästen fram till hindret gör dig inte till en sämre människa. Med det tankesättet är det lättare att komma iväg och träna, få hjälp med problemet för det är när man känner sig för dålig för att vara med och träna som man behöver det som mest.
 
Ibland är det åt helvete bara
 
/Hanna 
 
 
Visa fler inlägg