Trojkans winter horror stories: Broddning

När första snön faller och fortsätter att falla dag efter dag då vet man att det man så länge fruktat står för dörren: Årets Broddning. 
 
Lika givet som att det blir vinter varje år lika givet är det att man alltid står oförberedd inför broddandet, v a r j e år. Jag var inte ensam om att sladda in på hästsportsbutikens parkering för att roffa åt mig en näve broddar dag 3 av snöoväder. 
 
Tre andra saker som är givna när man ska brodda är att de kommer vara blod, svett och tårar. 
 
Det är en känslosam berg och dalbana att brodda, det går från glädje att brodden nästan självmant suger sig fast i hålet och man med lätthet kan skruva fast den till att man frenetiskt försöker gänga hålet, brotta ner hästen och inte gå av på mitten samtidigt. 
 
Ens absolut sämsta sida kommer fram under den kritsika delen av broddandet, svordomar som avlöser varandra och ett brinnande hat mot brodden, hålet och hela etablisemanget. Ett desperat sista försök är att beklaga sig för brodden; "Kan du inte bara samarbeta" hulkar man medan brodden gång på gång sprätter iväg, den verkar växa på bredden för varje försök. Svetten rinner, ryggen brinner och tårarna sprutar. Hela ens liv är en liknelse till den förbannade brodden som vägrar hamna på rätt plats. Hopplösheten slår rot i sinnet. Sedan vänder det plöstligt när man är helt tömd på känslor och kraft så går den i. Man är i mål och hade man kunnat räta ut ryggen hade man firat med en segerdans. Istället sjunker man ner på stallpallen med huvudet i händerna och snyftar fram "Jag hatar att brodda". 
 
Foto: Emma Berg
 
/Hanna
 
 
#1 - - MalinKalin:

Haha precis så :P

#2 - - Caroline och unghästen Stina:

Stryp mig gärna över salt-i-såren-skrytet ;)

Öppnade häromveckan ryktlådan där broddarna låg fint oljade i sitt eget fack med komplett tillhörande verktygssats. Oron bestod väl i att hästen 1: hade gått med skorna i fem veckor. 2: inte är van vid att hålla upp hoven länge (undtaget hovis, men de är hästlugnande övermänniskor).

Krafs-krafs i hålen. Lite gängtapp som snurrade i fint. Broddarna iskruvades som en smäck. Maxtid per hov: 1,5 min, så orosmoment 2 kom vi aldrig ens fram till ;)

Broddkarman verkar vara bra här i år. Undrar vad jag gjort för att förtjäna detta, för liksom dig är jag van att typ stå med svetsmask och 556 för att öht. få i någon brodd i skor som inte är helt nypåslagna...