Dalahoppet 2016

I onsdags lastades tre unga förmågor i Silverpilen som styrde kosan mot Falun. Jag har många goda minnen därifrån även om vädret inte alltid visat sig från sin bästa sida. Så inte heller i år.
 
Det kom en hel del regn, och även om jag har mött större mängder under tidigare år så har underlaget aldrig varit så dåligt som i år. Nu var jag ju inte på plats under det dyblöta SM-et för ett par år sedan, men det störtregn som pågick i flera dagar 2011 klarade banan - innan man la på fiber. Nu har man blandat fiber i den gamla sanden, och jag kan inte tycka att det var till någon bättring tyvärr.
 
Sven (Street Dance) och Lucas (Cabo San Lucas) hoppade 110 på torsdagen, Sven var spänd och rev både tvåan och trean innan han blev bättre, Lucas rullade av sista bommen med en lätt touch.
På fredagen hade Lucas ett oturligt nedslag in i kombinationen medan Sven var felfri. Skrållan (Killigrews Trinity) hoppade felfritt i 120, och efter en kort paus var det dags för hennes 130-debut. Hon var något matt och kom inte tillbaka över bakbenen till tvåan, ett räcke som hon rev fram. Resten hoppade hon felfritt.
 
På lördagen hade underlaget verkligen gett upp, både framhoppning och bana bestod av lervälling upp till benskydden ungefär. Det kändes sådär att 120-debutera, men Lucas var först ut och han är en hårding så jag tänkte att jag får känna efter och se.
 
Jag trodde att han skulle vara lite trött, men han kändes riktigt fin på framhoppningen och hade energi nog att busa efter hindren. När jag kom in på banan kände jag att det var ännu tyngre, så jag red igenom några av de blötaste partierna för att han skulle få känna på det innan start. När startsignalen gick knackade jag till lite extra med skänkeln och bad honom ta i lite mer, och uppmuntrade honom med rösten vid de första hindren. Och som han gick in och jobbade! Han var så uppmärksam, lyssnade på mig hela vägen och verkligen jobbade där det behövdes. Han rörde inte en bom på hela banan och gick i mål felfritt i sin 120-debut!
 
Sven kändes lite mattare på framridningen, så jag trodde in i det längsta att jag skulle stryka honom. Jag red fram sparsamt och hoppade inte högre än 110. Det var ju lite av en debut för honom också, eftersom han bara hann gå någon 120 innan skadan för ett år sedan som höll honom borta resten av säsongen.
Han kändes ändå bra i hoppningen så jag tänkte att jag går in och provar några språng så får jag gå ut sen. Men Sven tuggade på inne på banan, han kändes positiv och ville verkligen göra rätt, så efter 11 språng var han i mål med bara ett nedslag!
 
Skrållan hade laddat om under natten och var riktigt pigg och fräsch, med spänstiga språng hoppade hon en säker nolla som avslutning på en bra tävling.
 
Vi lämnade Falun i strålande solsken och 20 graders värme på lördagen. Det kändes lite konstigt att komma hem en dag innan tävlingen är slut, men skönt att få en extra dag hemma. Jag hoppas att underlaget torkade upp till de som var kvar och red de högre klasserna, och att arrangören har lite mer tur med vädret nästa år.
 
/ Jenny - tvättar bort lera den närmsta veckan