Äntligen!

Nu är Trojkan tillbaka efter en del tekniska problem, men det är inte därför jag jublar.
Norra halvan av Sverige har en tendens att vara lite efter när det gäller trender och nyheter. Framhoppning i ett varv är en sådan sak. Jag har träffat på det ofta under tävlingar söderut i flera år, men i Timrå för snart två veckor sedan var det första gången jag var med om det norr om dalälven. Och jag säger bara; Äntligen!
 
Äntligen kunde jag hoppa fram mina mötesskygga unghästar i lugn och ro, äntligen slapp jag bli trängd av någon som inte ser längre än till hästens öron, och äntligen slapp jag riskera en krock i landningen av någon som inte kan bestämma sig för om den ska gå åt höger eller vänster. Lite av ett hallelujah moment.
 
Det märktes förstås att folk här uppe inte är vana vid systemet, men det kändes ändå betydligt lugnare på framhoppningen. Jag kan bara hoppas att Timrå väljer att fortsätta med detta, och att fler klubbar med trång framhoppning tar efter. För det är just vad det handlar om, trängsel. På Näset kommer vi inte att tillämpa detta system, av den enkla anledningen att vår framhoppning är så stor att det inte behövs.
 
 
 
/ Jenny - känner sig som Gert Fylking
#1 - - Carina:

Hålller med om att säkerheten ökar om alla rider åt samma håll, men samtidigt är vitsen att just därför ska man kunna ta in fler på framhoppningen så att man får längre tid på sig att hoppa fram vilket nästan alla klubbar missar.

#2 - - Ulrika:

👏🏻 framhoppning åt samma håll, jippie, äntligen! Fast några av det rörigaste framhoppningar jag upplevt är faktiskt på Näset just för att det är så stort och många inne samtidigt. Timrå har de bästa och lugnaste framhoppningarna, förlåt Näset...men ni är bäst på allt annat så det här tål ni. 😘