När den fula ankungen blev en svan

I helgen har som bekant jag och Sigrid varit i Övik och tävlat. Det har varit en riktigt bra helg för oss båda. Skrållan har än en gång gått felfritt i samtliga klasser, vilket i helgen var 120, 130, 120. Hon har hittills i år bara rivit en enda bom!
 
Men dagens inlägg tänkte jag ägna åt en alldeles särskild häst.
Han har kallats för problemhäst. Han var rädd för det mesta och minst sagt besvärlig att ta sig upp på. Han hade patellaupphakningar som ung och kliade av sig manen på sommaren. Det hade kunnat gå väldigt fel om han inte haft en så bra och seriös uppfödare, och han hade antagligen kunnat bli stämplad som "galen". Något han absolut inte är.
 
Hans uppfödare har inte tagit några genvägar och har skött honom minutiöst sedan födseln. Hon vet värdet av en bra grund och har gett honom tid att utvecklas. När han kom till mig för lite drygt ett år sedan ägnade jag de första två veckorna åt att arbeta honom från marken. Han var svår att få kontakt med och reagerade väldigt kraftigt när han blev rädd.
Sakta men säkert gick utvecklingen framåt, och lagom till inomhussäsongen kunde han göra sina allra första tävlingsstarter. Framhoppningen var en pina för oss båda, han var både bakskygg och mötesrädd. Men för varje start blev det lite bättre.
Jag har ridit hans bror en hel del under åren, och såg många likheter. Därför sa jag redan i höstas att jag förväntade mig en stor utveckling under femårssäsongen. Och det har han sannerligen haft!
 
Idag är Lucas världens snällaste häst. Några uppsittningsproblem existerar inte längre. Precis som för många moderna, rörliga hästar har unghästpatellan försvunnit så fort han sattes i träning, och har inte existerat alls sedan dess. Experiment i foder och skötsel har lett till att han i alla fall hittills i sommar har all man kvar. Han kan borstas och ledas av barn och han är hovslagarens dröm. I takt med att han blivit starkare i kroppen har han utvecklat den hoppning jag alltid trott att han haft i sig.
 
Tidigt i våras bestämde vi att han inte skulle matchas mot Falsterbo, då det kändes som att vägen var för lång. Istället skulle han matchas mot breeders under hösten. Men utvecklingen har gått i rasande takt under våren, och hade han varit anmäld till Falsterbo så hade han varit kvalad nu! Han har i sina tre första 120 varit felfri i samtliga!
 
Jag känner mig så stolt över den här hästen, som har vuxit upp till en ny individ och gjort en sån enorm utveckling på alla sätt, men framförallt mentalt. Han är en riktig fighter som älskar sitt jobb som tävlingshäst och alltid gör sitt bästa. Han är otroligt hinderklok och hoppar lika bra på alla hindertyper. Nu börjar han att vara redo att hitta en ny ryttare som vill matcha honom framåt. Jag säger det med blandade känslor. Det är bra, eftersom det innebär att jag har lyckats med min uppgift, men det är också tråkigt eftersom vi gjort en lång resa tillsammans och han har blivit min vän på vägen. Jag hoppas att vi hittar hans "perfect match" till ryttare som kan ha glädje tillsammans med honom i många år framöver.
 
 
 
 
 
Hoppfoton av Lina Holmbom
 
Nedan har jag lagt in några filmer på hans utveckling som tävlingshäst, från oktober förra året till nu.
 
 
På sin livs andra tävling, 4 år gammal.
 
 
Årets första start var minst sagt spänd, men redan i andra klassen blev det felfritt.
 
120 från helgens tävling, där han var felfri i samtliga klasser. En trygg och självsäker individ som aldrig tvivlar på sin förmåga.
 
/ Jenny - tackar åter mina hästägare för förtroendet
#1 - - Anonym:

Han är så himla fin! Sett honom lite på tävlingarna häromkring och hade definitivt varit spekulant om det varit dags för häst igen 😊

#2 - - Caroline och unghästen Stina:

Wow! Jäklar vad trevligt det ser ut! Lite Cred till dig också: som kände igen hästtypen, trodde på den, utvecklade den och förvaltade den. Ni är bägge jätteduktiga! Hoppas ni hittar rätt nytt hem åt honom!

#3 - - Chessikatt:

Men jösses vilken fin häst!