I lördags var det ingen vanlig dag för det var Björns födelsedag...

18 juni 2010 ute på Näset föddes en brun liten hingst med bus i blicken och han kom att bli hästen i mitt liv.
 
Första gången jag såg Björn var när jag gjorde min första praktik hos Maggan och Maria, han skulle då bli ett år och hade dragits med en besvärlig förkylning som föl. Han hade tjock lugg och ögon som speglade att om han hade kunnat hade han hissat upp sin lillasyster i flaggstången. Det är också därför han heter Rascal och oftast används det bara vid tävlingssammanhang men också vid skoning eller andra tillfällen då man ylat "din odåga" och torkat svetten ut pannan.
 
Det både är och inte är en slump att jag hade möjlighet att köpa Björn. Ni förstår för att vara 6 år har han en imponernade journal, förutom sin förkylning som gjort hans luftrör lite känsliga vid torr luft och damm så blev han också sparkad på hasen. Om inte det var nog så fastnade han också i skrittmaskinen eller ja det är en oklar historia men utgången blev ett fult långt ärr på vänster bakben. Tillsammans bildade alla olyckliga händelser lite av en röd flagg på hurvida och hur mycket man skulle kunna rida på Björn.
Något som också talade emot Björn var att han som 4 åring var väldigt liten, knappt 160 cm och med en liten mamma och kanske inte världens högsta helsyster så var det inte så mycket som talade för att han skulle bli så mycket större.
Björn vintern 2013/2014
 
Jag återvände till Näset när Björn skulle bli 3 år, vilket egentligen inte var tänkt. Tanken var att så länge jag levde skulle jag aldrig mer flytta längre norrut än till Stockholm, men då Big boss kunde erbjuda en fantastisk praktikplats och stödhjul i en turbulent tid av mitt liv så hamnade jag på Näset igen. Efter att under hösten pysslat lite med inridningen av Björn, blivit golvad av hans charm och peppad av Siggan så började planen att köpa Björn ta form.
 
Trots det som talade emot honom så visste jag att skulle jag få chansen att köpa en sådan fin häst som var större och med en grönare journal så skulle något drastiskt behöva hända med min ekonomiska situation. Så jag slog till, röntgade högerbak som hade växt ihop fantastiskt fint och skippade faktiskt besiktningen. Både veterinär och hovslagare var väl lite tveksam till hur han skulle hålla under belastning, men nu 2 år senare så är det inte lika många tveksamheter. Självklart kan man aldrig säga hur en häst håller men hittills har jag haft otroligt roliga och fina år med Björn.
  hösten 2015
 
 
Den känslan när man rider slår allt, ni vet när det bara är roligt varje steg. Hur lätt allt känns och man är förvånad över att det kan kännas så här att rida. Jag är otroligt tacksam mot Maggan och Maria för att jag fick köpa Björn, för hjälpen på vägen och till min mamma som gick in som delägare då kapitalet som ridlärarstudent var knapert. Jag ångrar inte en dag att jag köpte honom - det är på mitt nöjeskonto.
 
/Hanna - numera är Björnen 166 cm, vem hade kunnat ana.
 
tvångskramad sommaren 2015