Utklassad av ponnyer



Big Boss har byggt en terrängbana. Den består av en liten slinga i naturen med ett fåtal hinder byggda av stockar och andra naturliga föremål.  De är inte höga alls, de flesta mellan 50 och 70 cm för att tjocka ponnyer med små ryttare ska kunna ta sig runt.

Efter ett markarbetespass med Skrållan red jag ut en sväng, och träffade Big Boss och hennes ridlägerelever vid terrängbanan.
Hanna och Björn har ju redan provat på banan, så jag och Skrållan ville inte vara sämre. Jag förstod redan på förhand att Skrållan inte skulle vara någon fälttävlanshäst, men ivrigt påhejad av små barn styrde jag mot en stock.

Skrållan förstod inte vitsen med att hoppa över något som inte var färgglatt och stod på en slät sandbana, så hon stannade förskräckt. Efter draghjälp av ponnyerna tog vi oss över. Nu var det dags för nästa hinder, två liggande tunnor. Skrållan stannade åter igen, både en och två gånger. Än en gång fick vi ta draghjälp av ponnyerna, och Skrållan hoppade högt över av rädsla att nudda det obehagliga hindret. 

Vid sista hindret, en tjock stock, återupprepade sig historien och min egen dotter, som är med på lägret och rider en lurvig b-ponny med någon slags kallblod i sig, skrattade och ropade "mamma Skrållan är en fegis!" 

Slutligen hade vi tagit oss över de flesta hindren och gav oss ut på hela banan, tryggt i svansen på en hoppglad ponny. Den här gången hoppade hon allt i första försöket, men man får nog trots allt summera det hela med att vi blev ordentligt utklassade av ponnyerna! 

 Lilla Bob och Fanny lyckades bättre än mig och Skrållan i terränghoppningen

/Jenny - håller sig på hoppbanan 

#1 - - Pia:

Vilken härlig bild! :)