And finally we have a winner

Tre bett på lika många dagar. Skrållan fick testa det mesta i helgen, och jag tror att vi har hittat vinnaren.
 
Summer horse show är över,och vi hade hyfsad tur med vädret den här gången. Lördagen regnade det, men större delen av dagen var det mestadels duggregn med en del uppehåll. Lagomt till vi hade lastat för hemfärd efter tredje klassen öppnade sig himlen, så de fåtal stackare som red 145-klassen fick det ordentligt blött.
 
Hästarna har hoppat bra hela helgen. Ravve tog en andraplats i 120 på lördagen, och Måns var felfri till sista hindret där jag inte lyckades svänga ordentligt och fick honom för flack så att han rev. Skrållan gick på sitt micklemträns med tvådelat bett på lördagen i 130. Hon var väldigt lydig på framhoppningen och kändes toppen. På banan så återkom problemet som är anledningen till mitt plötsliga mixtrande med bett - hon studsar (ibland till och med i sidled) när jag tar i munnen och släpper kontakten. Det blev två nedslag.
 
Sista dagen blev det två nedslag med en het Ravve, ett i varje kombination. Jag är på det stora hela väldigt nöjd med honom i helgen. Måns blev lite snopet utesluten, trots en egentligen bra runda. Jag tappade räkningen mellan 3 och 4a-b, samtidigt som han blev lite svajig i sidled i bågen, så jag valde helt sonika att rida förbi kombinationen och göra en ny anridning. Eftersom vi precis har gått omkull i kombination kändes det inte som läge att sparka på och hoppas på det bästa... Han fortsatte felfritt hela banan innan han plötsligt smet förbi näst sista hindret lite oväntat. Vips så blev det en uteslutning på en egentligen bra runda där han inte varit i en bom på hela banan.
 
 
 
Betten avlöste varandra i samma fart som tävlingsdagarna för Skrållan. Till sista dagen hade jag lånat ett stübben-hackamore och gjorde en vågad chansning. Hennes gummibett fick föja med till framhoppningen. Hacket funkade över förväntan. Hon kändes lite stark, men låg ändå kvar på hindren. Det var egentligen inget problem alls framför hindren, det var mer i vändningarna upp mot hindren hon blev stark. Känslan på banan var underbar - hon var så lugn och samarbetsvillig, gick jämnt mot hindren och hoppade fantastiskt! Hon såg sig verkligen för och jobbade med hindren. Det var som att hon fick ro att koncentrera sig på hoppningen istället för att bli irriterad över mina tygeltag.
 
Nu har jag googlat som en tok för att hitta rätt hackamore-modell, eftersom jag behöver ett lite starkare än det jag hade. Jag har beställt ett sånt här och hoppas att det ska bli bra!
 
 
Dag 1
 
Dag 2
 
Dag 3, det vinnande bettet
 
Skönt att komma hem och rulla sig i hagen!
 
/ Jenny - sätter fart mot nästa tävling som både arrangör och ryttare