Ansvar och respekt för hästen

Som tränare har jag ett ansvar. Det är mitt ansvar att se till att ryttaren inte utsätter sig själv och hästen för onödiga risker. Det är mitt ansvar att skapa en trygghet för ekipaget i träningen. Jag har ett ansvar att vara medlare mellan hästen och ryttaren - det hästen förmedlar ska jag lära ryttaren att förstå, och ge korrekta instruktioner tillbaka.
 
Men ryttaren själv har också ett stort ansvar. Mot sig själv, mot sin häst och mot sin tränare. Om man åker på träning, betalar, gör övningarna och hör tränarens ord, men sedan åker därifrån och gör som man själv tycker i alla fall - vad har man fått ut av träningen? Om tränaren envisas med att låta dig hoppa lägre hinder än du själv tycker att du borde hoppa så kan jag garantera att det finns en anledning till det.
Om tränaren säger att han/hon tycker att du borde hålla dig i en viss klass resten av säsongen, och du själv anmäler dig till högre klasser - är det rimligt att skylla på tränaren för de uteblivna resultaten? Är det verkligen ett resultat av att du inte fått hoppa tillräckligt högt på träningen?
 
Idag finns ett stort utbud av allt. Även tränare. Många byter både tränare och hästar som andra byter strumpor, får man inte höra det man vill finns det alltid någon annan som säger det. Och den nya hästen känns ofta som en förbättring, ett tag i alla fall.
 
Men det jag främst vill påpeka handlar om ryttarens ansvar mot sin tränare. Att ge denna korrekt information, så att den har en vettig chans att göra ett bra träningspass för er. När elever kommer och tränar för mig, förutsätter jag att hästarna är i gott fysiskt skick för att genomföra ett fullt träningspass. Vid nya ekipage frågar jag alltid vilken nivå de är på. Om de då svarar 120, så förutsätter jag att de skulle kunna tävla på den nivån där och då.
 
Om man sedan vid passets slut ska analysera varför hästen som började så bra gick så dåligt i slutet, får veta att den inte hoppat på fyra månader, så blir jag lite beklämd. Varför framkom inte den informationen i samband med att man talade om vilken nivå man var på? "Vi har tävlat 120, men nu har hästen varit skadad och inte hoppat på fyra månader." Då hade upplägget varit helt annorlunda.
 
Det här förekommer tyvärr för ofta. För mig är varje gång en gång för mycket. Jag måste veta  de aktuella förutsättningarna just nu för att kunna ge rätt hjälp, inte förutsättningarna för ett halvår sedan, eller ryttarens fantasier om hur den vill att det ska vara. Till exempel att den hoppar 120, fast resultaten i tdb talar om två starter på den nivån, och de senaste 10 rundorna i 110 visar 8 uteslutningar.
 
Ju ärligare du är mot din tränare desto bättre hjälp kommer du att kunna få. Och det gäller åt alla håll. Om du önskar att gå upp en klass i år, säg det till din tränare så att du kan få rätt hjälp att förbereda dig på de nya svårigheterna. Om din häst har vilat, tala om det. Om den har börjat stanna på tävling, kännas stum i munnen eller blivit sparkad av sin hagkompis igår, säg det! Din tränare är förhoppningsvis erfaren nog att kunna hjälpa dig att anpassa träningen precis efter vad din häst behöver just nu, och kanske känna igen en skada innan du själv har upptäckt den. Allt av respekt för hästen, som inte kan föra sin egen talan.
 
 
/ Jenny - hästen talar alltid om vad den vill, men det är inte alla som förstår vad den säger
#1 - - Evelina Markgren:

Klokt skrivet och något som nog många skulle behöva läsa 👍

#2 - - Evelina Markgren:

Klokt skrivet och något som nog många skulle behöva läsa 👍

#3 - - Evelina Markgren:

Klokt skrivet och något som nog många skulle behöva läsa 👍

#4 - - Evelina Markgren:

Klokt skrivet och något som nog många skulle behöva läsa 👍