Att våga vara rädd

Det är nog nästan precis en månad sedan vi föll, jag och Björn-hästen. Eftervågorna har varit ett kiropraktikerbesök till Björn, ett behov av kiropraktiker till mig och en hopprädd chafför.
 
Min styrka som ryttare har alltid varit att jag iprincip är helt orädd, enda tills nu då. Jag är rädd för att det ska hända Björn något, han är mitt livs häst och jag vet att jag aldrig kommer hitta en häst som han igen - som jag faktiskt har råd att köpa.
Jag är rädd för att falla igen. Inte för att stanna eller för att hoppandet i sig är obehgaligt, nej det är bara risken för att det ska gå åt helvete jag är rädd för. Rädslan för felaktiga beslut som leder till långsamma beslut och velig ridning.
 
Men jag älskar att hoppa och när man inte är bekant med en känsla är den mycket lättare att registera. Det är lätt att lägga ihop vad jag gör när jag känner mig rädd och i vilket läge jag känner mig rädd. Sen får man helt enkelt bita ihop och göra sitt allra bästa för att kontrollera sin rädsla. Infallet av att vilja lägga in nödbromsen innan hindret eller klacka iväg min stackars springare får jag helt enkelt försöka hejda.
 
Under veckan har det faktiskt blivit bättre, från att inte kunna styra upp på hinder över 50 cm till att göra en halvt godkänd runda på tävling igår.
 
Så vi krigar vidare. För så här är det, man måste tillåta sig själv och acceptera att man är rädd. Sedan är det bara att ta tjuren vid hornen och göra det där som känns ilande i hela kroppen och göra det enda tills det inte känns alls.
 
/Hanna - hoppar vidare
 
 
 
 

Nödräddning av höbal

Ni är säkert bekanta med hjärt och lugnräddning, här kommer en liknande snabbguide för höbalen.
 
* Vid första antydelse till att balen är på väg att anta en annansliknade form så ska kniven fram. Ner på knä och gräv fram nätet som mest troligt blivit kvar allra längst ner.
 
* Andra fasen i räddningsaktionen är att frigöra höet som börjat lägga sig som en midsommarkrans i botten. 
 
* Har det gått så långt att det inte ens med blod, svett och tårar går att dra loss det som nu liknar en kjol på balen finns det bara en sak att göra - välta balen. När balen nu ligger i framstupa sidoläge är det bara att dra loss kjolen och ordning är återställd
 
 /Hanna 
 

Sista dagen

Så kom söndagen. Sista tävlingsdagen. Det går så fort, samtidigt som det känns som vi varit hemifrån länge.
 
Skrållan hade hoppat klart och skulle bara ut och promeneras, de andra hästarna skulle alla starta 120. Jag hade anmält dem så eftersom det såg ut som  att 130 på söndagen skulle bli sista klassen, och jag ville undvika den för att kunna komma iväg i tid. Nu blev det istället så att två 120-klasser, med samma bedömning, gick på samma bana. Först och sist. Naturligtvis hade vi unghästarna i sista klassen... 
 
Jag var inte ett dugg sugen på att hoppa sista hästen vid femtiden och komma hem sent på natten när det fanns en till likadan klass, så jag hängde på låset när sekretariatet öppnade och frågade om jag inte kunde få byta så att alla hästar hoppade samma klass. 
Det fick bra, så då fick vi istället skynda oss att promenera hästarna, så att jag hann byta om och sitta upp på första häst som var Ravve. 
 
Ravve var på bra humör och jag stod på rätt bra i omhoppningen. Jag tog ledningen med tre sekunder, och höll den ända till sista ryttare som tyvärr kapade min tid med 19 hundradelar. Under tiden red jag fram Måns, som kändes fin under framridningen men åter kom in och plockade ner bom efter bom. Jag vet inte riktigt varför heller, så det är väl den enda häst jag inte är nöjd med den här helgen. Lucas gjorde ännu säker och bra 120, nära att sätta sitt andra raka breederskval men jag fick inte runt honom ordentligt i svängen mot femmans kombination och fick kompensera med att rida framåt in över oxern, vilket gjorde att det blev lite för tajt ut och ett nedslag kom. Endast två felfria unghästar i klassen gjorde att han ändå fick pris. 
 
Efter att ha packat ihop och tagit hand om hästarna hann vi se några startande i Grand Prix-klassen på stora banan, och äta lunch innan vi körde ner lastbilen till stallarna för att packa in. 
 
Det har varit en härlig vecka med många fina rundor och som vanligt ett fantastiskt arrangemang! 
 
 
 
 
Vi säger tack för den här gången och på återseende! 
 
/ Jenny 
Visa fler inlägg