Så många frågor - dressyrutmaningen

Dressyrutmaningen. Det är bara två veckor kvar, och jag känner att jag har så många frågor som måste besvaras om dressyr.. Första frågan var ju vilken häst jag skulle välja, och där blev det Sven som fick rollen som dressyrhäst för en dag. Nu återstår resten.
 
Att lära sig dressyrprogrammet vore kanske på tiden, men vi som är hoppryttare är vana att lära oss banan en kvart innan start så känner jag Sigrid och Hanna rätt så har ingen av oss ens kollat upp något program ännu. Frågan: Var hittar man dressyrprogrammen man ska lära sig?!
 
Utrustning är nästa fråga. Jag tävlade dressyr på ponny och har vaga minnen av att man inte fick ha varken det ena eller andra. TR vore kanske bra att läsa men vad fasen... Vi har ju haft dressyrryttare som läst här, ni kan väl hjälpa oss med de viktiga frågorna! :)
 
Tyglar - vad får man ha och inte? Själv rider jag alltid med gummityglar, och det vill jag minnas att man inte fick ha... Så man måste alltså köpa nya tyglar och börja med att förstöra dem, för så kallade "flugor" får man väl inte heller ha?
Handskar - vilken färg måste eller bör man ha? Är vita handskar standard eller bara något de flesta har?
Vad gör jag med håret? Gissar att en lång röd svans dansandes längs ryggen inte är det optimala...
Benskydd vet jag ju att man inte får ha, gäller bara att komma ihåg att ta av dem...
Bett kan ju också vara en aktuell fråga, där vet jag att det hänt en hel del senaste femton åren. Vad är tillåtet och inte idag? Fasta ringar, raka bett etc?
 
Ni som rider dressyr, har ni några andra tips och trix?!
 
Gissar att jag blir dressyrens motsvarighet till detta när jag försöker sitta ner i en travökning i hoppsadel
 
/ Jenny - sitter aldrig ner i trav som går fortare än samlad trav

Skadorna man blir lättad över.

I början på mars brottade jag och björnen oss igenom en 1 m. Det var en legendariskt dålig runda. 

"Det ska inte vara så svårt". Ett uttryck som myntats efter många dåliga rundor som resulterat i ryttar-pisk fast det berodde på skadade hästar. 

Alltså efter 3 veckor av hopplösa hoppträningar där allt varit svårt på en häst där allt brukar vara så lätt, som sedan eskalerar i katastrofrunda. då kände jag att det ska fan inte vara så svårt.

Sagt och gjort veterinären kom ut, björn hade känningar fram och en stor suck av lättnad omslöt ridhuset.

Två veckors vila är ett billigt pris att betala jämfört med att man inte kan rida på hinder längre om det så hängde på ens liv.

Alla skador är inte tråkiga. 

Dressyrutmaningen - Att bli bedömd

Samtliga i Trojkan är anmälda till dressyrttävlingarna på Näset. Vi kan låtsas som att det bara är en prestigelös intern tävling men när dagen kommer så är det allt eller inget. In it to win it. 

Jag har i möjligaste mån försökt undvika bedömningssporter då det i många fall utförs på tveksamma sätt. Bedömningen alltså. 

Okej jag kanske inte tar kritik med grace och ödmjukhet utan  brukar betrakta protokollet på samma sätt som man betraktar någon annans hund som skiter inomhus. Sen knövlar jag ihop det och dumpar det bland engångstallrikar och halvätna bullar. 

Den stora triggern är när de är så uppenbart  fel ute. Som i ett stilprotokoll där Clas anklagades för att vara obalanserad. Det är som att säga att usain bolt är långsam. 

Eller när det inte känns som de bedömmer konsekvent. Man styr runt sitt program och ingenting fruktansvärt händer. Visst skänkelvikningen gick lite långsamt och i fattningarna så kunde jag se hästens framtänder men på något anmärkningsvärt sätt lyckas en som stegrar i ryggningen få högra poäng och nej resten var inte on point. Då känns det ju som lotto. Domaren hade rökt braj och hade en skön reaggekänsla i kroppen så då blev det höga poäng. Har man otur så har hen just fått reda på att det är en vattenläcka i källaren så då blir det poängsnålt. 

Men för sakens skull så testar vi igen men bli inte överraskade om ett protokoll format som en kanonkula flyger genom ridhuset.

/Hanna - Dressyrmästare i ett parallelt universum
Visa fler inlägg