Bra ridning inspirerar

Höstens tävlingar har inte varit jättespännande. Jag har sett en del tveksam banbyggnad, dålig ridning och halvdant skötta underlag. Jag funderade ett tag på att skippa Volkswagen-tävlingen i Umeå av snålhet, jag skulle ju ända bara rida unghäst. Men jag är så glad att jag inte gjorde det. Så mycket mer inspirerande det är att åka på en riktigt bra tävling, och så utvecklande det är för hästarna att gå på bra banor med bra underlag och lite mer spektakulära hinder och omgivning.
 
Skrållan, som hemma förra helgen inte tog sig över första hindret eftersom hemmaridhuset såg annorlunda ut, har agerat som ett rutinerat proffs och hoppat felfritt i samtliga klasser i helgen. Första dagen var riktigt bra. Andra dagen var ridbarheten ännu bättre, men hoppningen lite sämre. Lite tråkigare kanske man skulle säga, hon gör ju allt hon ska på ett väldigt enkelt sätt, men kan se lite halvtråkig ut när hon inte är så imponerad av uppgiften. Dag tre visade hon fin hoppning igen, men var lite sämre att rida. Hon blev hög i nacken och gick gärna uppåt vid förhållningar så att det blev studsigt, men hon svarade ändå bra både framåt och tillbaka. Kort sagt en riktig kanonhelg, och det blev en lätt hemresa!
 
Med en enda häst i 120-klass var jag klar tidigt alla dagar och hann både duscha, putsa utrustning, titta på TV och ta eftermiddagspromenaden innan 150-klassen började på lördagen. Jag passade på att gå banan eftersom jag tycker att det är roligare att titta när man vet vilka svårigheter som möter ryttarna. Det märks att det är länge sedan jag hoppade några som helst höjder, hindren kändes ohyggligt höga. Det fanns en del bra ridning att se och några fantastiska hästar, blandat med mer ”normala” hästar och ryttare om man nu kan kalla det så på den nivån. Alla hästar och ryttare är förstås jätteduktiga, annars hade de inte nått ända dit, men man ser helt klart skillnad på ekipagen.
 
Riktigt kul var det i alla fall att få se hästar och ryttare med kvalitet, och det gjorde att man blev sugen på mer tävlingar av bra klass. När man ser bra ridning blir man mer motiverad att träna och förbättra sig själv, istället för att tugga på i samma hjulspår och vara hyffsat nöjd. Synd bara att det går mot vinterdvala nu och det dröjer ett halvår innan cirkusen drar igång igen. De stora tävlingar som är kvar i år är helt enkelt inte värt resan för mig i dagsläget.
 
Silverpilen hörde inte till lyxåken, men duger fint åt mig!
 
Stjärnan!
 
En bra plats på mitten av läktaren avspärrad för filmning. Smart!
 
/Jenny - risken om man lutar sig tillbaka är att man slutar att utvecklas