Jag är inget årgångsvin

 
När Jenny har varit på Flyinge har jag hållit ställningarna hemma. Det betyder sju hästar att rida och sköta. Mitt 20-åriga jag skrattar högt och säger att det är semester. Mitt 31-åriga jag konstaterar att jag verkar åldras mer som en tetra Credos än en flaska Amarone...
 
Det händer onekligen något med arbetskapaciteten när man jobbat tillräckligt hårt tillräckligt länge. Jag kan inte minnas att jag brukade få ont i axlarna av att mocka ett par boxar. Nu tar det dessutom mer än två låtar på radion innan det är klart, vilket brukade vara min maxgräns per Box när jag var yngre. 
 
Och som att det inte var nog med det, jag kan heller inte festa till klockan fyra, för att sedan resa mig som Fenix ur askan och åka på tävling. Nej, plötsligt behövs det sömn. Och hälsosam mat. Annars fastnar tant framför Bingolotto med en påse Bridgeblandning och katten i knäet... Känns som att det är typ 5 minuter bort till att jag sätter mig i fönstret och tittar på bilar som kör förbi. Eller kokar kaffe och dricker det på bit.
 
Hursomhelst står det helt klart att jag får jobba hårdare för att jobba hårt nu.
 
/Sigrid - gammal relik