Sihs-minnen

Sweden International Horse Show - Sihs - pågår för fullt i Friends arena. Mitt facebook-flöde har inte varit så enformigt sedan Falsterboveckan i somras. Eftersom mer eller mindre alla jag känner är hästmänniskor, och alla verkar vara där, så bombarderas jag med bilder på arenan och omgivningar ur alla möjliga vinklar.
 
Ett tag funderade jag på om jag skulle åka ner också, men det blev inte av och jag är hemma och har träningar istället. Imorgon ska jag vara i Härnösand på deras nya anläggning, det ska bli grymt kul att se den! Och jag ser verkligen fram emot att få tävla själv i deras 30x80 meters-ridhus nästa år!
 
Sihs väcker också en del minnen - dels från när man själv var i Globen för första gången som publik, jag tror att jag var i fjortonårsåldern ungefär och tyckte allt var jättehäftigt - och dels från senast jag var där för några år sedan. Då som ryttare, jag hade fått chansen att tävla där med Kina.
 
Kina var ju en väldigt speciell häst på många vis, och jag hade spökat ut hela hinderparken hemma med paket, glitter, kulor och aluminiumfolie för att hon inte skulle bli allt för tittig inne på arenan. Men jag hade visst missat en sak - hennes hysteriska rädsla för hästar i trä...
 
 
Redan vid besiktningen började Kina visa sin nerviga sida. Reflektionerna från hockeyrinken på Hovet där man red fram gjorde henne synnerligen svårhanterlig. Vid morgontrimning inne på arenan var hon däremot väldigt lugn och fin. Men så blev det dags för tävling. På framridningen var hon stressad, men hanterbar. Jag hade min plan klar och var beredd på att hon skulle bli spänd när vi kom in på banan, och det blev hon. Men det blev värre. Som näst sista hinder i grundomgången stod agriakombinationen, med deras klassiska blå hästar. Två år tidigare hade jag fått packa ihop och lämna en tävling där Kina träffat svarta trähästar som fick henne att springa igenom hinder och över banpersonal. Eftersom det inte hände igen hade jag inte tänkt mer på det, men jag hade uppebarligen inte behövt hoppa hästhinder under hela den tiden.
 
 
Jag startade och Kina var otroligt het och spänd, men felfri. Fram till hästkombinationen. Jag hoppade ett pepparkakshinder och hade sex galoppsprång fram till kombinationen. Jag hann två, innan Kina vräkte sig åt sidan. Efter det kom jag inte i närheten. Jag lockade, lirkade, klappade, skänklade och använde spöt. Jag kom aldrig i närheten av hindret, och vad som skulle bli mitt livs upplevelse blev istället en stor flopp. Jag tröstshoppade på mässan och ägnade cirka sju timmar åt resan hem i en av de värsta snöstormar jag kört i.
 
Nåja. Jag hade ju en snygg hjälm och kavaj nästa säsong!
 
 
/ Jenny - sämst när det gäller?