Att klaga på tävlingar

 
Idag har jag stått flera timmar i ett regn av typen "isdusch". Det gick genom dubbla jackor och skorna typ lukrades upp och flöt iväg. Jag var funktionär. 
 
När säkerhetsskållorna löstes ut var de svåra att hitta i vattenpölarna på banan. Och ändå klagade inte kidsen jag stod där med. De bara sträckte ner sina små händer i gyttjan och kände sig fram tills de fann dem. Ingen hade betalt för detta lidande. Men eftersom vi vill att vår klubb ska arrangera fina tävlingar så var det bara att bita ihop och hugga i. Så funkar det inte bara hos oss på Näset, så är det hos många klubbar i landet. Föräldrar, syskon, sambos, ridskoleryttare och tävlande lägger tusenvisa timmar på att bära bommar, måla hinder, baka till fiket, vakta parkeringar, rigga tidtagning, organisera arbete, röja utanför banan, städa toaletter etc. För att vi som tävlar ska kunna åka dit och ha en fin dag. Det är ganska mäktigt när man tänker på det.
 
Det är enkelt att klaga på tävlingar. Trojkan skall inte friskrivas från att ha klagat på diverse praktiska arrangemang, parkeringar, banbyggnad och tillgång till choklad... Men innan man drar iväg sitt klagomål kan man ju tänka på alla dessa eldsjälar som verkligen slitit hårt. Vissa grejer kanske man bara kan hacka i sig, man behöver inte gnälla för sakens skull. Och är det ngt som faktiskt verkligen inte fungerar, kanske man kan påpeka det på ett trevligt sätt, för att ge klubben chansen att ordna ännu bättre tävlingar, inte för att döma och anmärka.
 
/Sigrid - blöt och kall, men stolt över Näsets RS
#1 - - Bosse Fälldin:

Bra skrivet inlägg, håller fullständigt med dig!
Vi måste vara rädd om våra ideélla funktionärer, bra jobbat.