Den härjade hästfrisören

Det finns en anledning till att mina hästar ofta går med en övervuxen kaluffs och det är inte för att jag är inspirerad av Hedenhös. När jag får en sax i min hand och en hästman framför mig händer det något. Handen plöjer hejvilt igenom, ofta hackigt och ryckigt. Maniskt utan kontroll kapas svallet som många gånger blivit ett par decimeter för långt. 
 
Måtta är ett minneblott och otaliga olyckliga hästfrisyrer har passerat genom åren. Två gånger har det eskalerat fullständigt och slutat med stubb, det är två gånger för mycket. 
 
Clas har kommit lindrigt undan med sin ganska tunna och lättarbetade man, även för yours truly. Han får oftast bara en väldigt kort nyklippt frisyr som sedan håller sig 6 månader tills han återigen får 5 cm man att fladdra med i vinden.
 
 
 
Björn däremot...
Björn är född och uppvuxen i Norrfjolsta där snön når upp till grantopparna och vinden sveper med sig dörrar, soptunnor och barn. Han är därför utrustad med en man utav dess like, den är så tjock att inte ens en genmanipulerad lök har fler lager. Detta är såklart upplagt för katastrof när den ska trimmas. Trimmas är också en underdrift då den alltid kapas så pass att det är mer man på golvet än kvar på den stackars Björnen. 
 
"Dum dummare-Jim Carrey-frisyren "är ett praktexempel på hur fel det kan gå.. titta och gråt mina vänner:
 
Idag har jag återigen varit framme med saxen, vilt viftandes vilket ledde till en vågig sommarfrisyr till Björnen som den här gången fick ha sin pannlugg ifred.
 
/Hanna - en slank hon hit och en slank hon dit...
 

Att ta emot praktikanter

 
Jag har följt en debatt om praktikanter i olika bloggar de senaste dagarna, och eftersom jag under mina år som hästskötare mött många praktikanter tycker jag att den är tänkvärd och intressant.
 
Min första reflektion handlar om alla dessa gymnasielinjer som utbildar elever inom hästnäringen. Det är inte en stor och tyvärr många gånger svart arbetsmarknad de utbildar för. Jag kan förstå vitsen med att ha något roligt på schemat för att få fler att orka gå gymnasiet, men tror att det ofta är ett sätt att konkurrera om elever och där tycker jag att det är fult att ge sken av något som inte finns. Praktik är på många sätt bra, men det är ju också en enkel lösning att lägga över ansvaret för lärandet på en obetald tredje part, utan dokumenterad pedagogisk kompetens.
 
 
Sen finns det en myt om att hästföretagare skor sig så mycket på den gratis arbetskraften som praktikanterna utgör. Det skall också tas med en nypa salt. Visst finns det hästföretagare med trista attityder (långt ifrån alla) och visst finns det arbetsamma och duktiga praktikanter (också långtifrån alla), men många gånger är det ett jobb att handleda, det tar tid och engagemang att förklara hur saker skall göras och följa upp att det har blivit rätt. Denna utbildningsinsats är obetald tid som då tas ifrån något annat man skulle göra. Det går kanske jämnt ut om praktikanten kan mocka några boxar. Det är roligt och väl värt mödan när man märker att praktikanten vill lära sig och gör så gott hen kan. Det känns ofta tråkigt att uppbåda engagemanget om man märker att praktikanten är ointresserad och helst vill sitta och röka utanför stallet.
 
 
Jag helt och hållet för att man ska få goda arbetsförhållanden inom hästnäringen, men sanningen är också att det finns konkurrens om de bra jobben och det är kompetensskillnad mellan någon som verkligen jobbar proffesionellt och någon som mockat åt sin egen häst i några år. Det kommer krävas att man är självgående och effektiv för att få en bra anställning, det är för lite pengar i branschen för att någon skall ha råd att anställa en person som inte hugger i. Praktiken kan ju vara en värdefull möjlighet för en ung person att testa om man trivs med att jobba på det sättet. För det är kallt ute på vintern, det är tungt ibland och det måste gå i ett visst tempo. Det är ett yrke som ställer tuffa krav på fysik, stresstålighet och förmågan att organisera sitt eget arbete. Gillar man inte det så kanske det passar bättre att ha hästar som en hobby. 
 
Det är viktigt med rättigheter, men det går inte att lägga hela ansvaret på varken den som jobbar eller arbetsgivaren, båda parter måste ju uppfylla vissa krav om slutresultatet skall bli trevligt för alla inblandade.
 
 
/Sigrid - har varit praktikant själv en gång i tiden.

Som man skor får man hoppa

I helgen har det tävlats igen. Det var på Sundsvall summer horse show, på gräs, vilket gav mig anledning att utöka broddsamlingen igen. Jag vet inte varför, men det är något roligt med att köpa broddar. Jag hittade en bra modell som jag inte hade i samlingen och köpte den i två längder. (De två mittersta) Den mindre av dem kom till användning i samtliga klasser, i kombination med en annan brodd.
 
 
Alla hästar har gått bra, även om det ser lite varierat ut på resultatlistan. Som det kan bli med unghästar. Det var dessutom debut på gräs för dem alla. Skrållan inledde felfritt i 110, Monfever med ett nedslag. I 120 var Skrållan felfri till 8:e hindret, där det blev ett nedslag ut ur kombinationen. På 9:an blev hon supertittig och stannade långt före hindret. Lite flytt i sidled för skänkeln i skritt, känna att hon lyssnar, ny lång anridning. Tidsfelen ramlar in och summan stannar på 14 fel. Cruzero gör en enkel nolla i samma klass.
Ny dag. Skrållan fick flytta till 110 för att förenkla logistiken då jag inte hade tillräckligt med medhjälpare. Båda hästarna felfria i 110, fina, stabila rundor. Cruzero fick för sig att inte gå förbi domartornet i 120, så det hela slutade på 11 fel men mycket fin hoppning på honom.
 
Jag har ju förresten skrivit ett inlägg om broddning, och att man inte ska ha äldre än 6 veckor gamla skor när man tävlar på gräs. Skrållan hamnade på 6 veckor två dagar innan tävlingen, så jag funderade tidigare på om hon skulle få ha de gamla skorna och skos veckan efter, men bestämde mig för att hålla mig till min 6-veckors regel. Hon skoddes om exakt på dagen på 6 veckor, och det var verkligen tur! Det här är första sommaren hon går med skor, eftersom hon gick oskodd till i oktober förra året. Och sällan har jag sett en häst som nöter skor så mycket!
 
 
Till vänster hennes sko, till höger en annan begagnad sko från i vintras. Samtliga Skrållans skor var pappertunna och så veka att de böjde sig när hovslagaren tog av dem! De hade verkligen inte klarat av en tävling på gräs med broddar i...
 
/ Jenny - ibland är det tur att man inte frångår sina principer
Visa fler inlägg