Rida fort eller rida vårdslöst?

Jag har sett en film cirkulera lite på facebook. En liten flicka som vinner en hoppklass på Irland. Jag har inte lyckats hitta filmen på youtube, så jag kan inte sätta in den här, men alla som har facebook kan klicka här för att se filmen.
 
Kommentarerna lydde från början "wow, vilken tjej!" och åh, vad duktig hon är!". Själv tyckte jag inte alls om vad jag såg. Rundan går i ett hiskeligt tempo och ja, förvisso, hon sitter i god balans och har en bra hand (vilket vi tyvärr ser allt för lite av i Sverige) MEN... Tempot är för högt, och ponnyn får ta emot ett flertal piskrapp. Närmare bestämt åtta stycken under en enda omhoppning. Om man har ljudet på så hör man att det inte alls handlar om några "små duttar". Nu är flickan visserligen så liten och svag att ponnyn knappast fick ont av det men jag tycker inte att det är ok att barn lär sig att de får använda spöt på det sättet. Den behövde inte spö framför hindret och den behövde absolut inte öka tempot mer. Efterhand ramlade allt fler kommentarer in från andra som inte tyckte att det såg bra ut, men åsikterna går isär.
 
Vad gäller tempot så är det ju så att i vår sport ska man rida fort för att vinna, men det finns en skillnad på fort och vårdslöst. När hoppningen går ut på att bara ösa på full fart framåt, utan tanke på att hästen behöver balansera sig i svängar och framför hinder, så tycker jag att vi är fel ute. Som en jämförelse kan vi titta på Bertram Allens lillebror Harry, 14 år i den här klassen. Han rider också väldigt fort i omhoppningen, men i total kontroll. Han vann två klasser under den här tävlingen. Och om vi åter tänker på den lilla flickan på fuxen så nej, naturligtvis har hon inte lärt sig att rida på det här sättet ännu, hon är ju trots allt fyra år yngre. Men är det verkligen den sortens ridning vi ska uppmuntra? För som det är nu i ponnyvärlden så är det den ridningen man vinner på.
 
När jag var liten så stoppades ibland allt för vårdslös ridning av underlaget. Red man för fort i sväng, framförallt inomhus, så kunde man gå omkull. Man fick tänka på att minska tempot inför snäva svängar och öka igen på raksträckor. Med dagens alla fibersandbanor finns det ingen gräns för hur fort man kan rida i en sväng, hästarna håller sig på fötter ändå. Och skulle någon halka eller snubbla, då är det banbyggarens, underlagets eller arrangörens fel.
 
Om någon orkar klicka på ytterligare en länk så tycker jag att den unga världsstjärnan Bertram Allen visar ett utmärkt exempel här på att man kan rida vansinnigt fort men ändå i total balans och kontroll.
 
 
 
/ Jenny - gillar att rida fort men bara i balans