Sista höpåsen packad för i år!

 
2015 har varit ett begrepp för mig och Hanna. Vi inledde med en enda önskan; att få en längre säsong än 2014 (som blev löjligt kort). Det stod dock tidigt klart att det var att hoppas på för mycket. Inte nog med att tävlandet tog stopp, relationen med gråbenen var över med. Jag och Hobbe avslutade vår gemensamma karriär med en Walk of shame ut från Umeås ridhus, där jag gick till fots med Hobbe i ena handen och mitt vänstra stigläder i den andra...
 
Efter det har resten av året mer eller mindre varit en serie av skador och dödsfall. Det har naturligtvis funnits ljusglimtar med, jag är oändligt tacksam över att få jobba med hästar, och sjukt glad över människorna runt omkring! På det stora hela har nog 2015 lärt mig mer än vad jag kan se här och nu.
 
Efter lite överläggande kom vi dock fram till att vi inte tog emot året i någon vidare stil. Vi var sena med nyårsmiddagen och missade därmed festen. Dock han vi med bakfyllan, som var fruktansvärd och gjorde att det inte gick att göra något annat än att ligga absolut blickstilla och se världens mest klämkäcka familj sjunga sig igenom alperna. Så i år vågar vi inte ta risken att låta Sound of Music slå an tonen för kommande år. Därför sitter vi nu på tåget, på väg till Stockholm och därefter Prag, där det nya året skall tas emot med sup'e, guld och prosecco. Gör om gör rätt!
 
/ Sigrid - går vidare

Trojkans julkarameller - Till dig som funderar på att dejta en hästtjej

 
 
  •  Om det är viktigt för dig att vara matcho-hunken som bär de tunga prylarna och backar med släpet - så kommer ditt manliga ego ta mycket stryk om du inte är bra på det!
  •  Tiden är inte på din sida. Någonsin! Lägg alltid på minst en halvtimme till angiven tid. Hästar är oberäkneliga. Kommer hon i alla fall att säga...
  •  Hästen går alltid först. Det är det första man lär sig när man stapplar in i stallet. Bästa sättet för dig att hantera det är att köpa en skoter, börja fiska, konsumera orimliga mängder sport, whatever, men något sorts eget liv bör du ha!
  • Vill du imponera på hästtjejer - lär dig ett par ryttarnamn och termer, för allt i världen undvik att säga att ridning inte är en sport! Hästtjejer kommer inte ha den minsta humor på det området!
  •  Att ge hästen komplimanger funkar nästan bättre än att ge henne komplimanger. 
  •  Förvänta dig aldrig något medlidande för ditt nageltrång eller snuva! Hon känner småflickor som har ridit med bruten fot utan att klaga.
  •  Efter en dålig tävlingsrunda - gå och köp en kopp kaffe, håll dig undan i de närmsta 45 minuterna. Konstigt nog kan det alltid vara ditt fel att det gick dåligt. Att komma med tips och idéer kan leda till offentlig avrättning!
  •  Din värsta konkurrens ser inte alltid så mycket ut för världen, men ridkillars snygghet mäts på en annan skala, där en vanlig femma blir en tia.
  •  Försök inte förstå hennes ekonomiska kalkyler. Plus minus noll är plus. Och när hon skall åka någonstans med hästen kostar blyfri 95 7kr/litern. Vinningen i det för dig är att hon förse dig med ursäkt för att köpa en riktigt vräkig suv.
 
/Hanna och Sigrid - känner medlidande för dig

Hur går det till egentligen?

Så har det hänt igen. En ryttare har blivit diskvalificerad efter att man funnit blod på hans häst.
Nyligern har diskussionerna gått vilda angående Douglas Lindelöws avstängning för hård ridning. Jag tänker inte kommentera det närmare mer än att jag verkligen inte tycker att Douglas är en hård ryttare, och att omständigheterna kring fallet verkar högst oklara.
 
Den här gången är det en annan ryttare som inte heller på något sätt kan uppfattas som hård, snarare tvärtom. Bertram Allen vann Olympias Grand Prix med drygt två sekunder, men fråntogs segern sedan en FEI-steward funnit en gnutta blod på hästens sida. Enligt internationella regler diskvalificeras alltid ryttaren om man finner något som helst blod på hästen efter ritt, oavsett anledning.
 
 
"Såret" är mikroskopiskt och jag lider verkligen med Allen, som i en intervju med horseandhound säger att han är helt förkrossad.
"Jag har en fantastisk relation med alla mina hästar och deras välbefinnande är av största vikt.
Min fot måste ha halkat mot Quiet Easys sida när jag red mot klockan. Han är en känslig häst och det var bara en liten skråma."
 
Märket i sig är väl egentligen inte så mycket att säga något om, men jag kan inte låta bli att undra varje gång jag hör om en häst med sporrmärken. Hur är det ens möjligt?! Hur kan man med skänkeln få hål på skinnet? Visst, man kan skava pälsen på känsliga hästar. Jag har till och med haft en som fick nött päls i skänkelläget på vintern (vinterpälsen är ju som vi alla vet lite känsligare)  trots att hästen reds helt utan sporrar. Men från lite nött päls till att gå hål??
 
Jag kan inte så någon annan anledning än att man använder en vass sporre. Då skulle man kunna råka rispa hästen till exempel om skänkeln slinter över ett hinder. Så varför ska man använda vassa sporrar? Borde inte en vanlig rundad sporre räcka? Personligen har jag alltid haft svårt för sporrar av modellerna nedan, just för att det är vassa kanter på dem.
 
 
 
Jag har försökt att se vad det är för typ av sporre Bertram Allen hade på Quite Easy under tävlingen, men det är omöjligt. Det ser inte ut att vara den spetsigare varianten i alla fall, möjligen en vanlig rak sporre.
Hur som helst, det inträffade är tråkigt på så många vis, men vi kan inte vifta bort sporrskador, hårda inspänningstyglar och hästar som biter sig i tungan så att de blöder. Vi har omvärldens ögon på oss och det ser inte bra ut. Vi måste alltid fråga oss varför en häst blivit blodig under tävling och hur vi kan unvika det om vi vill ha kvar vår sport och få den accepterad av de icke insatta.
 
 
/ Jenny - fortsätter med mina  korta kulsporrar
Visa fler inlägg