Den ofrivilliga badaren

När man är en skimmel grabb får man alltid bada när det vankas tävling.  Det är omöjligt att komma undan när ett brunt smutslager lagt sig över hela hästen tillsammans med de där stora gula pissfläckarna. 
 
Det innebär att under en säsong blir det många bad och en liten grå häst gör allt för att slippa undan. Efter ett par bad lär man sig nämligen vad det innebär att gå in i det där stallet med spolspilta, så man börjar helt enkelt vägra gå in. Har ni försökt bogsera in en 400 kg kuse som borrat ner alla 4 hovar så djupt i backen att skorna börjar smälta av jordkärnan. En häst som dessutom är helt omutbar. 
 
7 svåra år senare står vi där ändå redo för vattenslangen och rond 2. På med vattnet och sedan får man jaga efter den lilla hästen som sprätter runt,  fram och tillbaka, hit och dit.  Det slutar alltid med att vi är lika blöta och lika irriterade på varandra.  
 
Rond 3 är schamponeringen, här har jag ett starkt övertag med den löddriga svampen i hösta hugg. Clas visar sitt missnöje med att  stampa höhögljutt med frambenen. 
 
Sluttampen är kommen. Clas är nu kall, tjurig och ger ifrån sig en konstig odör som inte direkt luktar smultron.  Han luktar som en blöt gammal yllevante,  v a r j e gång. 
 
Sedan spatserar vi tillbaka till vårat stall, exalterade över de äventyr som alltid kommer med badandet. 
 
Nu för tiden badas det mer sällan men idag var det dags igen inför återbesöket imorgon. Det var precis som vanligt, vi blev blöta, griniga och tävlingssugna.
 
/Hanna - Håll en tumme för min lilla grabb imorgon
 
Classi nybadad inför hoppexamen 2012