Den stora hjälmjakten

Nytt för i år är vilken standard det ska vara på ridhjälmen för att den ska räknas som godkänd störtkruka vid ridning. Vi har alla hört snacket gå sedan en tid tillbaka, i sadelkammaren, på läktarna och allra mest nu inför stundande tävlingssäsong - VG1 märkta ridhjälmar.

 
Efter diffust surfande lirkade jag fram information om att hela grejen väldigt enkelt förklarat är att man ställer större krav på hjälmarna som tillverkas, för att de ska bli godkända måste de klara vissa specifika test som man inte haft med i den tidigare kravlistan för godkänd hjälm. På Hööks hemsida skriver de att de tre största förändringarna jämfört med den nya standarden och den gamla är bättre stötupptagningsförmåga, bättre på att stå emot stötar från sidan (svårare att trycka ihop hjälmen från "öra till öra") och hårdare krav så att spetsiga föremål har svårare att penetrera genom exempelvis ventilationshål. Vilket faktiskt är kanon, knoppen är ju det viktigaste vi har och något vi måste vara rädda om. Många av oss har inte tid att bli experter på hjälmar och deras funktioner så det är bra att det ställs krav på producenterna, att man vet att när man köper en hjälm och den har den heliga märkningen så får man också det man vill ha utav en hjälm - nämligen optimalt skydd.
 
 
 

Men att hitta en hjälm har nog bland mina stallkamrater varit den största snackisen. Jag och Sigrid har pratat länge, väl medveten om att vi måste uppdatera våra skyddshattar, om vilken sorts hjälm en borde ha och hur mycket pengar som känns rimligt att lägga på en hjälm. Ett par tusen javisst för att kunna knalla iväg från en avramling med funktionsdugligt hjärnkontor men det finns gränser för timsanställda ridlärare/studenter och egna företagare.

 
 
 

Så man ramar in sin budget som såklart ser olika ut för vardera person och sedan kommer nästa del, kanske det svåraste nämligen utseendet. Hjälmar i sig har ibland en tendens att inte riktigt lyfta fram ens huvudform på bästa sätt utan man ser ut som en formlös seriefigur från 80-talet. Men inte nog med att man ska hitta en schysst passform som man gör när man blivit införstådd med reglerna, dvs att om man kisar lite ser det inte så illa ut, så ska man hitta en hjälm som inte ser ut som en discokula. Idag är hjälmarna en fest i sig, de är färgglada, mönstrade och glittriga. Framförallt glittriga, nästan så att man har ett par solbrillor i fickan, redo för att inte bli bländad av allt bling. En annan tänker att ens anmärkningsvärda ridteknik dessvärre sticker ut så pass mycket ur mängden att man gärna vill ha en hjälm som tonar ner, en vill vara lite enkel och stilren bara. Låter inte mycket begärt men kasta ett öga på hjälmhörnan nästa gång du traskar in i ridsportsbutiken får du se.

 
 

Då jag har liten budget så hoppas jag att jag ska kunna fiska fram en hjälm som inte ser ut som en spacig cykelhjälm som en krisande 40 årig man designat fram - ni vet dom hjälmarna. Söndag är d-day så hela veckan kommer gå åt research, prövande och kisande så får vi se vad som får skydda hjässan innan det är klart - discokula, cykelhjälmish eller kapsylen.

 En såkallad spacig hjälm 😂😉
 
 
 

 

 
Hanna - vilken hjälm har ni hitttat?
 
 
 

Hur du undviker att bli ”lurad” vid hästköp!

 
Det har varit mycket diskussioner kring detta ämne ett tag, och det är förstås laddat på alla fronter. Eftersom jag både köper och säljer hästar har jag funderat lite kring detta. Ibland kanske världen inte är svart eller vit, utan en oändlig gråskala där olika förutsättningar möts, och utmaningen är att detta skall kunna ske med så lite friktion som möjligt. 
 
Förutsättning 1
 
Hästsport är ett ekonomiskt svart hål som kan svälja galaxer, det är jättedyrt att föda upp och utbilda hästar. Människor med vanlig inkomst har absolut inte råd att betala vad slutprodukten egentligen kostat att producera. 
 
Förutsättning 2
 
Människor som har ägt många hästar under lång tid har lärt sig hur oändligt mycket som ofta går snett efter vägen. Hästars hälsotillstånd är långt ifrån statiskt. Nästan alla hästar kräver anpassat träningsupplägg för att hålla och prestera till fullo. De som kliver in i den här världen har ännu inte fått möjligheten att förstå vidden av detta, och alla är inte redo att tugga i sig de väldigt Många besvikelserna som radar upp sig efter vägen. De tror att de har råkat ut för något avvikande, när det ibland handlar om en sorts vardag för mer erfarna hästmänniskor. De har heller inte hunnit lära sig hur man kan hantera vissa problem så att man kan få hästar med skadehistorik att må bra och fungera.
 
Förutsättning 3
 
Det kan ofta vara känsloladdat för både köpare och säljare när det går dåligt med en häst. Det kan vara lätt hänt att hamna i försvar, underläge, panik eller liknande känslor som lätt leder till konflikt. Många gånger kan situationen hanteras mer friktionsfritt om man lyckas hålla sig lugn, lyssna på den andre och fokusera på en lösning.
 
Och hur undviker man att bli lurad då?
 
1. 
Separera på begreppet, ibland dyker det upp fel på en häst som säljaren inte visste om, ibland ändrar hästar beteende när de kommer till ett nytt hem, ibland tar man på sig för stora skor och köper en häst man inte klarar av. Allt detta har jag varit med om som köpare och jag ser det som viktiga erfarenheter. Ifall man håller sig ifrån att säga till sig själv att man blivit lurad i dessa fall kan det finnas möjlighet att lösa situationen på ett konstruktivt sätt. Det är trots allt ingen som uppsåtligen försökt göra en illa i dessa situationer.
 
2. 
Ta reda på vad hästen du vill ha rimligen skall kosta. Om du hittar en motsvarande häst för ett väldigt mycket lägre pris så är det en stor varningssignal. Det är framförallt i det segmentet som de uppsåtligt oärliga säljarna rör sig. Man får helt enkelt räkna med att betala skäligt för det man vill ha. Tror man att man skall komma undan det har man samtidigt gjort sig till en enkel måltavla för bedrägliga personer.
 
3. 
Tänk igenom hur stor extra risk ( det är alltid risk med att köpa häst) du vill ta, och stå för det. Om du köper en osedd häst eller en häst som säljaren vet ganska lite om och som inte går att undersöka fullt ut, så får du vara medveten om att skavanker kan dyka upp i efterhand. Känns det för riskabelt så är det bättre att handla av någon som har längre historik på hästen. Ifall du är oerfaren - se till att ta hjälp av någon som är väl insatt för att förstå vilka förutsättningar som gäller. Det är viktigt att du känner till vilken risk du tar, så att du har ett korrekt beslutsunderlag när du väljer vad du skall göra. I slutet av dagen är det din uppgift att se till att du har fått tillräcklig information för att vara trygg i ditt beslut.
 
4.
Google is your friend. Det skadar inte att söka på hästens namn och se om det dyker upp något oväntat. Samma kan gälla säljarens namn.
 
5. 
Om du får en dålig känsla av säljaren så skall du lita på dig själv. Vi är ofta bättre än vi tror på att läsa människor. Visst finns det oärliga personer som är svåra att sortera ut, men kapa åtminstone bort de som du förstår på en gång att du inte kommer att känna förtroende för.
 
6.
Var inte för bekymrad över skadehistorik. Att säljaren berättar om vad som hänt kan också vara ett tecken på ärlighet och noggrann hästhållning. Be gärna om att få se journalerna och fråga sedan en erfaren veterinär om betydelsen av det hästen varit med om. 
 
/Sigrid - önskar alla hästar och människor därute all lycka i sina hästaffärer!
 
 
 

Vart tar pengarna vägen SvRF?

Tävlingssäsongen 2018 har börjat knacka igång och bankkonton över hela hästsverige börjar tömmas. Som inför varje säsong väcks frågan som ingen verkar ha något kristallklart svar på, nämligen vart går alla pengarna?

 

Innan man ens har anmält sig till första tävlingen har man gjort av med nästan 1500 kr förutsatt att man bara har en häst. Den summan man pungat ut gör att man får möjlighet att anmäla sig och medverka på tävlingar med en licensierad häst under ett helt år. Tävlingar som man sedan får betala ytterligare summor för innan man faktiskt kommer till start.

 

Men vi backar bandet och går tillbaka till den här första summan. För att få vara med och tävla är det första man gör att betala in en medlemsavgift till den förening man behagar att rida för, en förening som är kopplad till ridsportsförbundet. I och med det medlemskapet får man en omfattande olycksfallsförsäkring/allmänförsäkring som  gäller alla medlemmar till ett förbund som är kopplade till riksidrottsförbundet. Så långt känns summan rimlig och allt i sin ordning, förbundet ska ha sin del av kakan också så ha i åtanke att inte hela medlemsavgiften går till föreningen. Det känns rimligt för de måste säkert i sin tur betala någon avgift till riksidrottsförbundet.

Steg två är att betala en summa på 800 pix till förbundet för att få tävla. Man blir då registrerad och blir påmind om att man som medlem har den där omfattande försäkringen via folksam. Här börjar det skava men varje år betalar man såklart ändå, en vill ju tävla. Men man kan inte undgå att undra vad är det som kostar för förbundet som gör att 800 kr är en relevant summa för en ryttarlicens? Vill jag kunna tävla med min häst som sporten ändå går ut på så får jag betala ytterligare 300 kr. För det får jag anmäla just den hästen till tävling och hästen registreras vilket gör att SvRf kan ha koll på hur många hästar som tävlar samt redovisa resultat för varje häst. Ja alltså det är den informationen man får när man klickar på hästlicens när man undrar vad i tjänsten som är värt 300 kr per häst och år?

 

När pengarna är betalda och man egentligen betalat en halv stallhyra för att bli registrerad och få en försäkring så ska man betala ännu mer hela året innan man pungar ut startsumman igen nästa år. Tävlingsavgifter känns helt rimliga för ni vet ju att förbundet bistår inte med mycket mer än en checklista och regler när det ska arrangeras tävling. Arrangörerna betalar domare, överdomare, banbyggare osv. Så de där slantarna för att man är med på en tävling en föreningen svettats och blött för att genomföra betalar jag glad i hågen. Arrangörerna som jag uppfattar det ska också bidra med en slant till förbundet. Jag har nämligen uppfattat det som att de ska betala förbundet per klass som anordnas? Jag kan ha fel information men om någon är mer påläst får en gärna kommentera vilka summor det handlar om och till vilket syfte? Eller om det kanske är så att förbundet inte ska ha pröjs alls. Men om det ska betalas så skaver det igen för arrangörerna betalar ju själva för funktionärer och dataprogram så vilken tjänst förbundet erhåller som de ska ha betalt för känns ytterst oklart.

 

De här funktionärerna då, de blir ju faktiskt utbildade genom förbundet men få inga illusioner för det ska förbundet också ha betalt för, utbildningarna alltså inte illusionerna men det kanske är en utgift till nästa år. Jag kan inte komma på någon utbildning som förbundet håller som de inte tar betalt för?   Undra om det inte också tar betalt för att utbilda folk som ska hålla i grönt kort kursen?

Så vad gör förbundet tänker man nu? Vart går alla pengar? För allt kostar och mycket. På deras hemsida står de att de tillhandahåller regler, register, företräder ridsporten i samhället och kvalitetssäkrar yrkesprofessionella och ridskolor m.m. Men med tanke på vad man betalar för det där registret, reglerna och utbildningarna så känns det som att det borde finnas ett överskott någonstans. För summorna betalar vi ju, år efter år, tävling för tävling så vart går pengarna?

 

 
 
 

/Hanna - undrat länge, frågat mycket men lever fortfarande i ovisshet

 
Visa fler inlägg