Hej! Jag skulle vilja låna din bil ett år, jag lovar att uppskatta den jättemycket!

 
Nästan alla som annonserat ut en häst har nog stött på detta märkliga fenomen; människor som hör av sig på försäljningsannonsen med förväntan att få varan (i detta fall hästen) utan att betala för sig och utan att göra det definitiva åtagandet som ägande är. Det faschinerar mig. Det är som att jag skulle gå in på hemnet, hitta ett hus jag gillade och ringa och fråga om jag fick bo i det utan att betala.
Om någon vill låna ut sin häst kan man anta att det står i annonsen, eller att vederbörande annonserar under ”fodervärd sökes”.
 
Ett ständigt argument som dessa personer kommer med är att de erbjuder ett kärleksfullt hem. Det fungerar inte på mig, då jag känner att någon som faktiskt investerar sina egna surt förvärvade slantar faktiskt går in med ett mycket större engagemang. För er som tänker argumentera emot det så kan jag säga att det finns en hel del statistik hos försäkringsbolag som pekar på att människor i allmänhet är mycket mindre rädda om saker de inte själva äger (naturligtvis finns det undantag). Med detta menar Jag inte att såga alla som har foderhäst, jag bara motsätter mig argumentet. Dessutom är det värt att fråga sig om den som inte har råd att köpa häst verkligen har råd att äga den? Det är ju i det löpande som de stora kostnaderna ligger.
 
Sen har vi en nackdel till, som fodervärd kan man säga upp avtalet och lämna tillbaka hästen. Detta kan Ju innebära en mycket svår sits för någon som inte har möjlighet att ta tillbaka en häst. Man kanske har sagt upp sin stallplats, kommit in på en utbildning eller flyttat. Det kanske var på grund av något av detta man ville sälja hästen från första början, och då är det svårt att plötsligt få tillbaka den för att fodervärden tröttnat. 
Erbjudandet är alltså att avstå betalningen men stå kvar med risken. 
 
Det är också många som känner att säljaren borde glädjas åt att få hästen utbildad. Visst kan det finnas en hel del sådana samarbeten som innehåller ömsesidig nytta, men många som erbjuder sig är inte speciellt kvalificerade för uppgiften och jag brukar alltid förorda för hästägare att det är bättre att betala en professionell aktör istället och därigenom kunna känna en större säkerhet att arbetet blir väl gjort.
 
Det är helt okej att drömma, men för mig är det ett oskick att höra av sig på säljesannonser med fodervärdsförfrågningar om inte säljaren skrivit att det är intressant.
 
Sigrid / tydligen häxan surtant idag

Det lönsamma hästföretaget - en utopi?

Har du frågat en hästföretagare vad hen har för timlön? Många vet inte, många vill inte veta, alla vet att den är låg - för låg. Det finns många parametrar som påverkar timlönen, till exempel alla roddiga rutiner från när man först började ha hästar uppstallade. Det som senast revolutionerande stalltjänsten var väll ikea-påsen? Men helt ärligt är vi inte alla trött på att stå och packa fyra påsar per häst och lägga typ en timme på att packa hö. Om stalltjänsten gick att lösa på ett smidigare sätt skulle hästföretagaren kunna arbeta med att utföra tjänster som ger bättre betalt samt arbeta med sitt företag. Ni vet marknadsföring, kundkontakt och allt sådant som gör att man får fler kunder och faktiskt ta mer betalt.

 

I dagsläget tar  hästföretagaren för lite betalt och kanske inte betalt för alla tjänster som hen faktiskt utför. Är marknaden helt ovillig att betala för tjänster som hästföretagare erbjuder?

 

Marknaden är absolut bortskämda med låga priser, för 3200 kr får man uppstallning med in och utsläpp, fodringar, 12 kg hö, 1 kg kraftfoder, spån och tillgång till ridhus. Förtjänsten för hästföretagaren är nästan obefintlig. Vill man stalla upp sin häst för försäljning eller utbildning betalar man kanske 8000 kr, i allafall i vår del av landet. Då ingår uppstallning, stalltjänst, hästskötsel och ridning. Vid försäljning ingår marknadsföring och kundkontakt också. Vad blir timlönen? Omkring 80 kr på en höft. Det är som ni hör mycket slit för liten slant, och en helt orimlig prissättning.

 

Men här kommer en intressant tanke - skulle marknaden vara villig att betala mer om man tydliggjorde vad kunden betalade för? Det vill säga manför det första gör en offert och listar vad stalltjänst, skötsel, stallplats, ridning kostar i månaden eller per gång. Samt då den totala summan, man bör också sätta mål med kunden och se varje häst som ett projekt med ett slutdatum. Det kan också vara mer lockande att stå att betala flera tusentalas kronor i månaden om man har ett tydligt syfte och att det inte är för alltid. 

 

“Den vanliga personen har inte råd att ha sin häst hos någon för försäljning om det ska kosta 12.000 kr i månaden”, den vanliga personen har rimligtvis inte råd att köpa en mobiltelefon för 8000 kr men ändå lyckas Apple sälja på folk sina svindyra prylar och kommer med en ny version cirka varje år. För att de har en tydlig profil, för att man har skapat och tryckt på (i deras fall) produktens värde för kunden och vad de får för slanten. Lyckas man med sitt varumärke och trycker på vilka problem ens tjänst löser så borde man väll som hästföretagare också kunna ta betalt. Herregud, hästfolk är ju mer än villiga att köpa på sig fula ridbrallor för 2000 pix, nog fan(ursäkta franskan) borde det gå att ta betalt för försäljning, utbildning, träning och uppstallning också.

 

Om summan ändå slutar på 8000 kr måste man som hästföretagare värdesätta det man gör mer, att driva företag måste ha som mål att vara lönsamt. Det är väl kanske hästföretagarnas största fiende egentligen, att dem själva ser det som en hobby och gör det för att det är roligt yadi yadi. Det märks i prissättningen och i profileringen. För att kunna ta mer betalt måste man sälja in sig själv. Man måste vara en företagare. Ställa frågor som “varför ska man välja just dig för att utbilda eller sälja ens häst?” Är du bra på att sälja/utbilda hästar/driva inackorderingsstall/utbilda ryttare? Om ja, ta betalt för det då. Är du inte så bra, så kanske du bara ska hålla med hästar som hobby och jobba med cirka vad som helst annat som ger skäligt betalt istället. 

 

Om man arbetar med sitt varumärke, trycker på värdet i tjänsterna man erbjuder och vad kunden får för slanten så borde man minsann kunna börja ta mer betalt. Det är i varje fall värt att testa för vem vill packa ikea påsar med hö för 80 kr/tim i all evig framtid.

 

 
/Hanna - inte hästföretagare men däremot blivande kommunikatör 

Överdomares prion, framhoppning i båda varven och Elitallsvenskan

Vi är snart halvvägs igenom detta tredagarsmeeting och ett par saker måste ventileras.

För det första - det här med framhoppning i båda varven. Alltså det blir så stökigt på begränsad yta, helt ärligt är det så viktigt att få hoppa fram i båda varven? Finns det någon annan fördel? Visst man tragglar sig igenom det, får sina språng. Men finns det någon som känner att de faktiskt kan lägga fokus på ridningen istället för att parera för andra ekipage, som kommer framifrån, bakifrån och från sidan. 

 
 

Det här med överdomare som jagar en för betydelselösa skitsaker. Jag vet, jag vet, regler är till för att följas, anpassa dig eller bilda punkband. Men lite tröttsamt är det att få tillsägelser som tillexempel:
* Att knäppa tävlingsskjortan enda upp. Vilket är så jäkla obekvämt. Argumentet att man ska se proper ut tappade sin tyngd med intåget av strass, leopardmönster och neonfärger. Sorry not sorry.

* För att man satt nummerlappen ut och in. Orimlig tanke ändå, antagligen har den snurrat bara. Vem fan sätter nummerlappen åt fel håll ens?

Känns rimligare att lägga energi på och anmärka på det som faktiskt skadar. Som t.ex osportsligt uppträdande, för hårt spända nosgrimmor eller illasittande sporrar.

Med det sagt så har vi våren med oss på dagarna, hästarna är fina och idag är det första omgången av Elitallsvenskan där Näset har ett lag som Jenny är med och rider idag. Det är lush life alltså för att citera Zara Larsson.

 

Hanna - har en trevlig lördag

 
Visa fler inlägg