I vilken annan sport är man så orealistisk?

 
Jag tycker att det är kul att åka skidor. Jag har gjort det litegrann då och då de senaste fyra åren, nu vill jag åka Vasaloppet på under fem timmar. Jag har en bra tränare och fina skidor, jag är beredd att träna hela vintern, det borde väl betyda att det antagligen går? I värsta fall kan jag skära ner på chokladen också, då borde det vara helt i hamn. 
 
Låter detta rimligt?
 
I hoppning tror vi ofta att vi ska göra bra resultat ganska fort. Och blir störtbesvikna när det inte fungerar. Skyller på allt möjligt och försöker ofta hoppa högre än vi kan. Glömmer hur mycket träning och kunskap det faktiskt krävs för att göra det fina jämna resultaten. Hur många timmars arbete det är.
 
Åker man Vasaloppet på under fem timmar har man nog varit dedikerad i många år, man har mött många besvikelser och man har kämpat sig igenom svårigheter. Det är också det som sedan gör att det betyder något när man når sitt mål, att den där känslan blir djup och givande. Känslan av att ha fått ge något av sig själv i processen. Och det är samma sak i ridning. Det krävs att man ger något av sig själv på vägen.
 
/Sigrid - som har mycket kvar att lära

Fördelar med att ha häst i november...

 
Vi vet ju alla att det inte finns dåligt väder, bara dåliga kläder, och att det inte är hur man har det utan hur man tar det, så här kommer några fina sidor om att ha häst i november:
 
• Den där leran som lägger sig som ett lock över själen och suddar bort lusten att leva, fryser nu på och håller sig på marken istället för på hästhovarna/ridutrustningen/stallgolvet. Kan firas med Prosecco! 
 
• För dig som inte minns hur det var att göra halkbanan på uppkörningen går det nu att göra om upplevelsen i det närmsta kostnadsfritt. Det är bara att ta bilen och köra till stallet! 
 
• Det finns nästan inga roliga tävlingar eller träningar kvar att åka på, så nu kan du använda den slanten till att köpa hästutrustning! (Eller betala hyra, mat, bensin och annat som får stå tillbaka för hästeriet...)
 
• Många kastar in handduken nu, så du som är av segt virke och håller skenet uppe i mörka tider kan köpa häst till det bästa priset under året.
 
• Som täckesfetischist står du inför högsäsong!
 
• Det är bara ett halvår kvar tills det är sommar, vilket är värt att fira med Prosecco!
 
/Sigrid med långkalsongerna på

Den första, neurotiska väntan

Jag och Björnen befinner oss i Övik för att hopptävla under dagen. Eftersom att jag har blivit en sådan som kommer i tid så har vi fått vänta lite i transporten på våran första klass. Och den väntan, den första väntan är en neurotisk Berg och dalbana för Björn-hästen.
 
Först är han frustrerad över sitt hönät som börjar ta slut och har små hål. Det fladdrar runt också i och med Björns hetsiga ätande. Hamnar det på fel sida om tävlingsskåpet gör det Björn så upprörd att ett ben viftar i protest. 
 
Detta blandas med förtjusning över att kunna stå och kika ut igenom lilla luckan på fronten. 
 
Sedan rastlösheten som går ut över den stackare som ska hålla honom sällskap. Han försöker nypas, sno huvudbonader och strör hö i nacken på en. 
 
Detta är en obrytbar cykel som går 
120 km/h. Enda tills han fått gå en klass då känner vi lugnet och mañana. 
Suddigt men väldigt talande collage över framfarten
Visa fler inlägg